Herr talman! Det här var många saker på en enda gång. Torbjörn Björlund, förstår jag, skulle gärna skriva världens historia utan att lyfta fram de brott som den ideologi han företräder . Jag tycker att det är obehagligt när någon i kammaren avbryter mitt under ett anförande.
Herr talman! Är det korrekt att man får göra så?
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Varsågod och fortsätt!)
Jag tackar. Det är trevligt om man lyssnar på varandra i kammaren i alla fall.
Jag förstår att det vore behagligt om man kunde skriva historien för världen utan att lyfta fram de ohyggliga brott mot mänskligheten som har skett, i Gulag till exempel, i Kina och i Kambodja. Det vore trevligt om man kunde stoppa det under mattan, glömma det och gå vidare.
Men nu är inte sanningen sådan. Nu är det så att en av tio elever i högstadiet inte känner till detta. För att det inte ska kunna ske igen behöver man kunskap om det. Jag kan inte förstå att man kan motsätta sig att lyfta fram kunskap om faktiska skeenden i historien.
Med vilken auktoritet tar Torbjörn Björlund sig denna makt att vilja lyfta ut viktiga delar av världens historia? För Torbjörn Björlunds egen kunskapsuppbyggnad skulle jag vilja ge ett litteraturtips. Det är Anne Applebaums tjocka volym som heter
Gulag
. Med all önskvärd tydlighet visar den vad som har skett under dessa regimer. Det är inget att glömma. Det är inget att stoppa under mattan. Det är ingenting att be om ursäkt för.
Somliga människor måste be om ursäkt för det. Kanske är Torbjörn Björlund en av dem. Jag vet inte. I alla fall har den ideologi han företräder åsamkat människor död, lidande och fruktan under långa tider av vår gemensamma historia. Så sker kanske än i dag, vad vet jag.
Jag kan inte drömma om att någon regering med självaktning skulle kunna tänka sig att ta bort det utökade uppdraget, de utökade anslagen. Allt är ju gjort i gott syfte för att visa på brott mot mänskligheten under historien.