Herr talman! Museerna är levande berättelser, och de har en stor uppgift i att sprida kunskap om vår gemensamma historia, vår samtid och vår omvärld. De erbjuder en unik möjlighet att väcka intresse och engagemang hos unga och gamla, hos såväl den lärda akademikern som den nyfikna dagisungen på sitt allra första museibesök.
I dagens motionsbetänkande finns många intressanta skrivelser som handlar om frågor som regeringen arbetar aktivt med. Jag vill börja med att kommentera två frågor som mina kolleger i utskottet lyft fram.
Den första gäller det som Gunvor G Ericson tog upp, nämligen kvinnors historia. Det är ett mycket intressant ämne där museerna, vilket jag en gång för alla måste slå fast, är fria och oberoende och själva ska utforma samlingar, verksamhet och programinnehåll. Men att kvinnors berättelser saknas i vissa av museernas samlingar är i sig ett tyst vittnesbörd om kvinnors plats genom historien och i historien. Tystnaden talar ett språk. Jämställdhetsförespråkare, feminister, ska använda det faktum att tystnaden och frånvaron talar ett språk väl värt att lyfta fram.
Till Göran Persson vill jag säga att regeringen fattat beslut om att till Fastighetsverket uppdra att genomföra en utredning om tillbyggnation och renovering, omfattande sådan, av Nationalmuseum, så att vi återigen får ett Nationalmuseum som vi i framtiden kan vara stolta och glada över och där besökarna kan gå säkra, det vill säga utan att riskera att tak och stuckatur ramlar ned i huvudet på dem. Det ska inte hända mer. Det är slut med det. Det har regeringen fattat beslut om.
För några dagar sedan invigdes, herr talman, en mycket intressant utställning långt härifrån, i Dubai. Det är en utställning om Alfred Nobel - Alfred Nobel på export, kan man säga. Ingen visning är planerad i Sverige eftersom visningen inte får plats i Nobelmuseets nuvarande lokaler i Börshuset i Gamla stan. Det är synd.
Vi behöver bättre uppmärksamma och värdesätta Alfred Nobel här hemma, och därför är det angeläget att intensifiera diskussionerna med Nobelstiftelsen om ett Nobelmuseum för att gemensamt hitta bra och ändamålsenliga lokaler för detta viktiga museum - för vetenskap, för konst och för kulturen i stort. Det är oerhört angeläget, och jag är övertygad om att ett spännande besök på ett Nobelmuseum kan spela stor roll både för elevers och vuxnas engagemang, för deras studier och privatliv.
Det skulle också öka allmänhetens intresse för vetenskap, litteratur, forskning och kultur. Det handlar om entreprenörskap och innovation, det som Nobel ägnade sitt liv och sin gärning åt. Frågan måste få en slutgiltig lösning.
Herr talman! Jag är stolt över att vara god vän med en man som heter Francesco Kovacs. Han bor sedan många år i min hemstad Uppsala, men han är inte född där, och hans öden och äventyr är värda stor uppmärksamhet. Han har suttit fången i Gulag under många år. Jag vill i dag lyfta fram Francesco och hans kamrater, hans medmänniskor, som offrade åratal av sina liv i detta helvete. Jag vill säga något om honom som illustration till regeringens mycket angelägna och utvidgade uppdrag till Forum för levande historia.
Det är en skam och ett misslyckande av episka dimensioner att knappt en av tio elever som går ut svensk grundskola känner till ens de mest basala fakta om de kommunistiska regimernas fasansfulla övergrepp mot mänskligheten. Det om något visar på behovet av genomgripande reformer av hela skolväsendet efter år av misslyckanden. Det visar också på behovet av folkbildning i just denna fråga. Om nio av tio elever i den svenska grundskolans årskurs 9 inte känner till Sovjet och Gulagsystemet och inte känner till det förtryck som präglat dessa brutala totalitära stater är det brister som måste åtgärdas.
Francesco Kovacs lever. Han är frisk. Han åker runt och informerar skolklasser. För detta ska han ha tapperhetsmedalj. Han är oerhört engagerad, och när ungdomar får lyssna till honom kommer de aldrig att glömma ordet Gulag. Men han är ganska gammal, precis som alla andra som satt i fångenskap i Gulag. Deras berättelser kommer så småningom att tystna, på samma sätt som Förintelsens överlevare så småningom kommer att tystna. Brotten mot mänskligheten står dock kvar - brotten som skedde under nazismen och brotten som skedde under kommunismen. Om detta må vi icke sluta att berätta.
Från vissa håll hör man i dag beskyllningar om att satsningen på att ge Forum för levande historia ekonomiska möjligheter att sprida kunskap om några av världshistoriens mest vidriga och omfattande övergrepp, där många av offren fortfarande finns mitt ibland oss, skulle vara politiskt motiverad. Det har talats om att staten skulle ägna sig åt att styra den fria forskningen. Inget, herr talman, kunde vara mer fel.
Det fantastiska som den socialdemokratiske statsministern Göran Persson gjorde var att han öppnade möjligheterna att informera om brotten mot mänskligheten under nazismen. Dessa möjligheter utvidgar vi nu, och jag tror att det finns en bred samsyn i denna kammare om hur viktigt det är. Sedan finns det avarter. Jag vill inte säga mer än så för då tappar jag koncepterna.
Forum för levande historia formulerar fritt sin verksamhet. De belyser olika länder och skeenden i historien, allt för att återge brotten mot mänskligheten.
Herr talman! Jag vill slå fast två saker. För det första är det inte politiker, eller i förlängningen regeringen, som anger hur Forum för levande historia utformar sitt uppdrag. Forskningen är fri. Forskningen är obunden. Forum för levande historia bedriver folkupplysning om brott mot mänskligheten fritt och självständigt och med den ledande kunskap de besitter. Forskningen sprider kunskap, och inga politiker ska diskutera vad som ska stå i historieböckerna eller inlemmas i Forum för levande historias material. Det är historikers och andra akademikers uppgift, och vi vill bara säga: Det är angeläget att sanningen kommer fram. Sanningen är det som kan ge oss frihet att forma framtiden.
Låt mig, för det andra, slå fast att jag aldrig någonsin kommer att backa en centimeter från det ansvar som vi politiker har när det gäller att uppmärksamma och försöka åtgärda brister och utmaningar i samhället. Därför är det politiskt motiverat att i dag göra särskilda satsningar på forskning och spridande av information om frågor av central betydelse för historien och vår samtid. Det kan gälla forskning om grön energi för att möta klimathotet. Det kan handla om att fylla ofattbara kunskapsluckor om ett av samtidens värsta övergrepp, där offren fortfarande finns ibland oss. Värt att notera är också att de elever som inte kände till Gulag efterfrågade en informationskampanj lik den som bedrivits om nazismen.
Herr talman! Jag är stolt över att i kammaren få representera en regering som satsar på bildning, forskning och kunskap. Bara sanningen om de mörka delarna av historien kan göra oss rustade att säkerställa att de ohyggliga brott mot mänskligheten som skedde under Förintelsen, under nazismen och av kommunistiska diktaturer aldrig får ske igen. Om detta må vi aldrig upphöra att berätta.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.