Fru talman! Resonemanget om tredjeland blir nå-
got märkligt. Vem ska företräda ett land? Det kan inte
en kustbefolkning göra, antar jag. EU måste för-
handla med en lagligt vald regering. EU kan inte gå
förbi en sådan och förhandla med kustbor. Jag känner
inte till någon plats där det går till så. Det strider mot
den demokrati som jag antar att vi båda är anhängare
av.
Angående den utrangering som kommer att ske av
ganska många fartyg räknar man, om detta går ige-
nom, med att det blir en reducering med nästan 50 %
av fiskeflottan. Det finns ingen som jag har hört, inte
kommissionen och definitivt inte Sverige, som talar
för att dessa fartyg skulle flytta och få fiska någon
annanstans. Tvärtom tenderar avtalen med tredjeland
att leda till att landet själv tar hand om sitt eget fiske
efter att ha byggt upp sin fiskekapacitet. Det tycker
jag är bra. Då finns det inte plats för de utrangerade
båtarna. Dessutom kommer kommissionen att föreslå
att man kraftigt höjer skrotningspremierna så att far-
tygen verkligen försvinner. Ett motiv för att få skrot-
ningspremien är att de blir obrukbara för fiske.
Efter att ha förhandlat kan vi göra väldigt mycket
själva. Men som Maria Wetterstrand också vet är
regeringen inte någon anhängare av ett ensidigt
svenskt fiskestopp. Det är regeringens uppfattning att
det inte ska bli ett ensidigt sådant. Vi förhandlar och
ska nu efter sommaren påbörja förhandlingar i Wars-
zawa om bl.a. Östersjötorsken. Vi kommer där att
plädera för vår position som är lika strikt som i fjol.
Vi får se var vi landar. Jag är inte beredd att därefter,
om vi t.ex. inte når ett stopp för östra beståndet, ensi-
digt säga att vi inte nådde ända fram men att vi ge-
nomför det i Sverige. Det tycker jag vore fel av
många olika skäl.