Fru talman! Jag har suttit och lyssnat på debatten,
och jag har uppfattat att vi alla är överens om att
förändringar av dagens fiskeriförvaltning krävs så att
den blir effektivare. Situationen för fiskebestånden
både inom EU och globalt ställer oss inför omfattande
stora uppgifter och utmaningar. Det var mot den
bakgrunden men också mot bakgrund av den reform
av den gemensamma fiskeripolitiken som ska ske
under året som regeringen har lagt fram sin skrivelse.
Det är den som debatteras i dag. Vi har valt att ge
skrivelsen rubriken Ansvarsfullt fiske - svenska prio-
riteringar för EU:s framtida fiskeripolitik. Att vi i
framtiden bedriver just ett ansvarsfullt fiske är av helt
avgörande betydelse för fiskbeståndens överlevnad
och därmed även för fiskerinäringens fortlevnad.
Det övergripande målet för fiskeripolitiken inom
EU ska vara att gemenskapens fiskeresurser ska för-
valtas på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med
försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen. Enligt
regeringen måste därför fiskeriförvaltningen effekti-
viseras och de resursbevarande åtgärderna förstärkas.
Detta bör i framtiden göras inom ramen för en ge-
mensam politik på fiskeområdet inom EU. Det moti-
veras med att fiskerinäringen utnyttjar en gränsöver-
skridande resurs. Fisken simmar omkring och känner
inga landgränser. Att nyttja den här resursen i ett
område påverkar beståndssituationen också i andra
områden. Därför menar regeringen att resursen måste
förvaltas gemensamt med andra länder.
En gemensam politik ger också Sverige större
möjligheter att driva höga gemensamma krav på ett
ansvarsfullt nyttjande av resursen.
Från svensk sida har vi under den här mandatperi-
oden drivit sådana frågor, bl.a. i Östersjökommissio-
nen. Att vi t.ex. har förvaltningsplaner för lax och
numera också torsk är till mycket stor del vår för-
tjänst, men det regionala förvaltningssystemet som
man nu är i färd med att bygga upp över hela världen
kräver också respekt för spelreglerna. Ensidiga åtgär-
der som går utanför beslutad förvaltning undermine-
rar systemet, enligt min uppfattning, och kan leda till
att all förvaltning sätts ur spel. Då är det fritt fram för
att fiska utan restriktioner, och bestånden kan då
snabbt bli utfiskade.
Fru talman! Den 28 maj antog kommissionen sitt
första paket av förslag på hur reformen ska ske och
hur den ska se ut. Jag kommer just från presentatio-
nen, som var i dag på förmiddagen i Luxemburg. Nu
pågår där en diskussion om det hela. Vi har ännu inte
analyserat förslagen i detalj, men man kan konstatera
att kommissionens huvudsakliga inriktning ligger
mycket nära de svenska ståndpunkterna, som finns i
den skrivelse som vi nu debatterar.
Långsiktiga förvaltningsplaner föreslås vara ett
nyckelinstrument i framtiden, och vi måste snarast
upprätta sådana för flera bestånd. Fungerande för-
valtningsplaner baserade på vetenskaplig rådgivning
kan ge oss möjligheter att fastställa TAC:er för flera
år utifrån gränsvärden och vetenskapliga råd. Det här
borde ge en bättre långsiktighet och stabilitet i fisket.
I planerna är regleringen av redskapsanvändning-
en även viktig, och en bättre selektivitet måste ut-
vecklas. I det sammanhanget kommer jag särskilt att
påtala vikten av att koppla ihop redskapsregler och
minimimått - det har ju också varit uppe här tidigare.
Utan väl avvägda minimimått får de övriga reglerna
minskad effekt. Det har vi t.ex. kunnat se när det
gäller torsken i Östersjön, där vi alltså inte ännu har
lyckats få till ett minimimått.
Kommissionens förslag om att begränsningar av
fiskeansträngningar ska vara ett annat huvudinstru-
ment ser jag som mycket positivt. Mål för reducerad
fiskeansträngning i de olika förvaltnings- och åter-
hämtningsplanerna leder till att vi måste hantera
överkapaciteten i flottan.
Ett ytterligare positivt steg med koppling till fis-
keflottans kapacitet är att delar av det offentliga stö-
det nu tas bort. Det är inte försvarbart att vi använder
gemenskapens pengar, och därmed skattebetalarnas
pengar, till att bygga nya fartyg när situationen ser ut
som den gör. Och man kan, som kommissionär Fi-
schler sade i dag, inte samtidigt som man ger med ena
handen ta med den andra. Man kan alltså inte ge till
nya stora fartyg och samtidigt ge till skrotning av de
gamla. Det blir en mycket konstig politik.
Under resten av det här året har vi ett ganska tungt
men spännande förhandlingsarbete framför oss, för
att de förändringar som krävs ska bli verklighet. Spa-
nien kommer nu att påbörja diskussionerna i rådsar-
betsgrupperna. Det kommer inte att hända särskilt
mycket, tror jag, innan det danska ordförandeskapet
tar över, och det blir en mycket stor och svår uppgift
att jobba vidare med det här. Man har planerat för tre
ministerråd under hösten. Det troliga är att beslut
fattas i slutet av året, i december.
Fru talman! Jag skulle också lite översiktligt vilja
kommentera något av det som har sagts här.
Kjell-Erik Karlsson pratade bl.a. om det kustnära
fisket och om att fördela kvoterna till lokalbefolk-
ningen i stället för att göra som nu. Då vill jag erinra
om att det kommer en proposition i höst som tar upp
det kustnära fisket, vattenbruket och insjöfisket.
Ester Lindstedt-Staaf tog upp frågan om tredje-
landsavtal - och det har flera varit inne på. Det är en
väldigt viktig fråga. Det handlar alltså om att EU
köper vatten i tredjeland. Då vill jag erinra om att vi
under det svenska EU-ordförandeskapet avbröt avta-
let med Marocko. Marocko förvaltar numera och
fiskar i sitt eget vatten. Jag tyckte att det var ett all-
deles riktigt beslut att ta.
Det träffades också andra avtal under det svenska
ordförandeskapet där vi försökte föra in mera av det
som nu också ligger i kommissionens förslag, nämli-
gen partnerskap. Det ska vara partnerskap i stället för
att EU ska vara den stora och ett land i Afrika någon-
stans ska vara den lilla, som det har varit hittills. Så
kan det naturligtvis inte vara. Samtidigt ska vi inte
blunda för det faktum att inkomsterna från fiskevatt-
net i t.ex. Mauretanien har betytt otroligt mycket för
det landet. Vi har betalat rätt så bra för dessa vatten,
men den dag ett land självt vill ha tillbaka sitt vatten
ska det naturligtvis få det.
Åsa Torstensson talade om vikten av nationell
samling i de här frågorna. Jag delar den uppfattning-
en. Jag delar också uppfattningen att en lösning som
man kan komma fram till tillsammans respekteras
och accepteras mycket mer än ensidigt fattade beslut.
Jag delar också uppfattningen att det är viktigt med
den utbildning som nu tycks vara på gång mellan
olika intressenter, fiskarnas organisationer, fiskebran-
schen, Fiskeriverket osv. Det verkar som att de är på
gång med en sådan.
Harald Nordlund tycks ha lämnat lokalen, så jag
behöver kanske inte kommentera hans många frågor.
Maria Wetterstrand tog också upp frågan om EU:s
fiskepolitik när det gäller u-länderna. Jag hänvisar till
vad jag just sade men också till att Sverige har tagit
initiativ till en arbetsgrupp med länder som tycker
som vi, och vi har haft vårt första möte. Tjänstemän
hos oss leder alltså dessa möten, där vi försöker få ett
mera rättvist förhållande mellan EU och respektive
tredjeland. Och, som sagt, denna fråga kommer också
att uppmärksammas och tas upp i samband med över-
synen av den gemensamma fiskepolitiken.
Det är kanske att ta i att säga att jag blir upprörd,
men jag blir något förvånad när Maria säger att vi
sitter stilla i båten. Jag undrar vem hon avser. Jag
upplever i alla fall inte att alla de tjänstemän som har
fått instruktioner av regeringen och som är ute och
förhandlar om Östersjön i EU och om tredjelandsav-
tal sitter stilla i båten. De är synnerligen aktiva, och
det har de regeringens uppdrag att vara. Det är ingen-
ting som är påkommet nu, utan det är någonting som
vi har arbetat med under den här mandatperioden, så
det där uttalandet har jag lite svårt att förstå.
Vi måste vara aktiva. I den situation som vi nu är i
med en gemensam fiskeripolitik i EU måste vi driva
på för att vi ska få resultat. Det ska inte vara resultat
som stämmer med Sveriges uppfattning - det går ju
inte när det är 15 länder som ska förhandla - men vi
ska nå så långt och så nära som det bara går. Och jag
vill bestämt hävda att detta görs.