Fru talman! Det kan inte nog understrykas att klimatpolitiken är global. Det verkar ibland som att oppositionen glömmer bort det.
Vi i Sverige vill vara ledande i världen när det gäller klimatpolitik. Det är vi också genom våra högt uppsatta mål på 40 procent. Vi vill också påverka det internationella samfundet så att man får en global överenskommelse, vilket kan leda till att vi höjer ambitionerna i EU.
Det här är viktigt, och det är den vägen vi måste vandra. Vi måste se till att öka förståelsen för de här sakerna. Utvecklingen har inte kommit lika långt överallt i världen, och vårt ledarskap är av synnerlig vikt.
Alliansens klimatpolitik baseras på en marknadsekonomisk modell med ekonomiska styrmedel, utsläppshandel, satsning på ny teknik, miljöteknikexport och ett långsiktigt samarbete med utvalda u-länder som i sin tur kan bli föregångsländer. The power of example, alltså exemplets goda makt är väl så beprövat som långdragna förhandlingar där man ibland kommer fram och ibland inte.
En viktig bit som vi har diskuterat här i dag är att titta på hur man kan förbättra de internationella klimatmekanismerna. Det är viktigt att både CDM och JI, Joint Implementation, blir viktigare och effektivare. Därför har, som påpekats, Energimyndigheten fått till uppgift att titta på detta. De investeringar som görs motsvarar 6,7 miljoner ton koldioxid utomlands av Sveriges totala utsläppsminskning på 20 miljoner ton.
Jag vill fråga vad oppositionen har för alternativ till detta. Det är lätt att kritisera och säga att vi ska sluta upp och så vidare, men det viktiga är ju att man under en pågående process kan dra lärdom av vad Riksrevisionen gör och göra förbättringar och se till att det här blir allmänt bättre accepterade metoder.
Vi står, fru talman, inför en jordbruksreform som bland annat tar sikte på den gröna sektorns utveckling och som kommer att vara en viktig faktor för hela klimatomställningen. Som vi i utskottet känner till är det ganska vaga planer från kommissionen än så länge, men det kommer att klarna med tiden. Jag ser fram emot att följa diskussionerna, för det här kommer att vara viktigt för den framtida politiken.
Livsmedelskedjan har en påverkan. Det har understrukits av både Roger Tiefensee och Jens Holm. Det är intressant att se att det går att göra något här hemma åt den ökade produktionen av kraftfoder. Det går att ersätta det med importerad soja. Man skulle kunna tänka sig att avsätta lite pengar ur landsbygdsprogrammet för forskning kring detta.
Vi ser hur djurhållningen faller i Sverige på ett katastrofalt sätt. Det är viktigt att vi ser till att få incitament att öka den.
Det sista som också är viktigt är att minska vårt avfall. Det är en alldeles för stor del av hushållsavfallet som är klimatpåverkande. Här finns ett antal saker som vi kan göra och som jag inte tror är så svåra att vara överens om.
Däremot säger oppositionen att vi ska påverka kommunerna och säga till dem att nu ska det vara köttfria dagar och man ska äta på det ena och inte på det andra sättet. Det där ligger inte så mycket för oss kristdemokrater som är lite av politikens gränspolis.
Subsidiaritetsprincipen måste gälla. Sedan är det givetvis fritt fram för de lokala politikerna att ta vilka beslut de vill. Som Jens Holm sade har man i Örebro tagit ett beslut när det gäller köttfria dagar, medan man i Täby har tagit ett annat. Det är inget som vi här i riksdagen ska styra över, utan det är upp till var och en att bestämma hur man vill äta. Det är den enskilde som får ta det beslutet.
Det intressanta är också att köttkonsumtionen har ökat väldigt mycket i Sverige. Det är bra på ett sätt, men det beklagliga är att en väldigt stor del, 80 procent, av den konsumtion som är i restauranger och offentlig verksamhet är importerad. Där har vi kanske ett problem, men genom miljö- och klimatmärkningar kan man säkert komma till rätta med det. Ett annat sätt att äta klimatsmart kött är att äta vilt: änder, rådjur, älg med mera.
Fru talman! Slutligen vill jag prata lite grann om transportsektorns miljöpåverkan. Den är påtaglig, och det är väldigt viktigt att få in både flyget och båttrafiken i den internationella utsläppshandeln. För den vägbundna trafiken måste man ställa sig frågan: Ska vi sluta köra bil eller ska vi göra bilparken grön? Det kanske är rätt så bra att vi ändå investerar i motorvägar, för vad ska vi annars köra på dem om inte de här klimatsmarta bilarna i framtiden?
Alliansregeringen har som målsättning att 2030 ha en fossiloberoende fordonspark. Det tar 15 år att konvertera och komma dit, och därför måste vi börja redan nu. Det sker i samarbete med forskning och näringslivet. Där läggs mycket pengar, 1 miljard, vilket redan har sagts. Vi måste ställa långsiktiga krav och ge tillfälliga stimulanser för gas- och elbilar.
Med dessa ord yrkar jag avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)