Fru talman! Jag tycker att problemet med Jens Holms resonemang är att man gör den enkla delen i politiken och inte den svåra. Man gör den enkla genom att sätta upp ett högt mål och inte den svåra genom att konkret visa krona för krona och gram för gram hur man ska kunna nå det hela. Jag tycker inte att det är trovärdigt.
När man talar om bensinskattehöjning, kilometerskatt och klimatinvesteringsprogram är det tydliga åtgärder. Men det svarar för kanske en tiondel av de ökade ambitionerna, och jag tycker inte att det håller ihop.
Jag kan bara konstatera att vi har världens kanske mest ambitiösa klimat- och energipolitik. Vi har kopplat det till åtgärder. En majoritet av detta ska vi göra i Sverige med klimatpolitiska styrmedel. Det handlar om låginblandning av förnybara bränslen, skärpta avgaskrav, klimatskatter och mycket annat. Vi gör också investeringar i andra delar av världen. Jag tycker att detta principiellt är ett viktigt instrument att kunna använda när det gäller att bidra till fattigdomsbekämpningen, att generera arbetstillfällen och en hållbar utveckling och att svara upp mot vad många fattiga länder vill ha. Det handlar om överföring av kunskap, överföring av teknologi för att kunna möta klimatutmaningarna.
Jag tycker att man ska vara ödmjuk när det gäller att utveckla detta instrument. Det är just därför regeringen har gett i uppdrag till Energimyndigheten att se att vi använder skattepengarna på ett ansvarsfullt sätt. Det är just därför regeringen i de internationella förhandlingarna driver att vi ska kunna leva upp till FN:s standard för den gröna mekanismen. Den talar om att det ska vara extra åtgärder och additionellt, det vill säga sådant som annars inte hade kommit till skott. Det ska generera en hållbar utveckling, och det ska generera arbetstillfällen. Det är precis det som linjen är för alliansregeringen.