Herr talman! Axel Andersson visar ett slags tan-
kegång som är förhärskande bland många människor,
såväl här som bland talmännen och bland folk utanför
riksdagen. Den går ut på att det vore eftersträvansvärt
och ett rimligt att kräva att riksdagsledamöterna skall
sitta i bänkarna och lyssna på alla debatter som pågår.
Det finns uppenbarligen sådana funderingar bland
många människor, och jag tycker att Axel Andersson
ger uttryck för dem.
Det är egentligen inte en särskilt klok inställning.
Det vore en fördel om vi i stället försökte ge uttryck
för en mer genomtänkt hållning, där vi gav riksdags-
ledamöter möjligheter att göra ett bra jobb och inte
sitta och häcka i sina stolar och vänta på att debatter-
na skall ta slut.