Herr talman! Kära kolleger! Er innovationsförmå-
ga när det gäller förnyelse av riksdagens arbetsformer
är imponerande. I en rad motioner i riksdagen föreslås
många förändringar, från friläggande av de plenifria
riksdagsveckorna från allt riksdagsarbete, så att de
blir "riksdagsfria", till förändring av ledamöternas
placering i kammaren.
Konstitutionsutskottet förnekar sig inte heller den
här gången. Det har inte låtit sig bevekas utan avstyr-
ker samtliga motioner. Några har behandlats litet
mildare än andra, vilket tidigare talare har berört.
Närmast bifall kommer de motioner där det före-
slås att de plenifria veckorna skall hållas fria från
utskottssammanträden. KU understryker vikten av att
planeringen av kammarens och utskottens arbete utgår
från detta.
En annan motion som inte helt försvann genom ett
svart hål i utskottet gäller fasta voteringstider i kam-
maren. KU förutsätter att frågan tas upp och behand-
las i talmanskonferensen.
Låt mig, herr talman, litet kort beröra de fem re-
servationer som har fogats vid betänkandet. Den
första kommer från moderaterna och har redan debat-
terats av Nils Fredrik Aurelius och Peter Eriksson.
Den handlar om att anslaget i statsbudgeten för freds-
främjande insatser skall flyttas från utgiftsområde 6
till utgiftsområde 7, alltså från Totalförsvar till Inter-
nationellt bistånd.
Utskottsmajoriteten vidhåller det beslut om indel-
ning av budgeten i utgiftsområden som riksdagen
fattade så sent som förra året. Från socialdemokratiskt
håll delar vi den invändning som redan har riktats mot
denna reservation. Vi ställer oss inte bakom att utgif-
ter för fredsbefrämjande insatser, varhelst de sker i
världen med Sverige som deltagare, skall tas från
biståndet. Indirekt har detta också med försvaret av
vårt land att göra. En fredligare värld blir fredligare
också för Sverige, och resurserna för detta ändamål
finns på rätt ställe under Försvarsdepartementets
domvärjo.
Jag yrkar avslag på reservation nr 1.
I reservation nr 2, som också avgivits av modera-
terna, föreslås att antalet utskottsledamöter skall fast-
ställas till 15. Detta betyder att riksdagsordningens
nuvarande föreskrift om lägst 15 ledamöter skulle
ändras till 15 ledamöter. Det bärande motivet för
reservanterna är att antalet suppleanter annars inte
räcker till. Utskottsmajoriteten menar dock att det
avgörande motivet för en utökning skulle vara demo-
kratimotivet, dvs. att så långt det sig göra låter även
små partier i riksdagen skall kunna delta i beredning-
en av ärendena på samma förutsättningar som gäller
för partier med fler representanter.
Vi har i dag i praktiken en ordning i riksdagen
med 17 ordinarie ledamöter i utskotten. För mig
framstår det som om antalet ledamöter räcker till
ofantligt väl i riksdagen. Det finns i dag utskott med
ända upp till 25 suppleanter. Antalet varierar mellan
17 och 25. Vi tycker att det är viktigt att alla partier,
små som stora, deltar hela vägen ut i beredningen av
de ärenden som vi skall fatta beslut om, och därför
avstyrker vi reservation nr 2.
I reservation nr 3, från Vänsterpartiet, framhålls
att reglerna för val av representanter till de internatio-
nella parlamentariska församlingarna OSSE och Eu-
roparådet bör ändras så, att samtliga riksdagspartier
får möjlighet till insyn och delaktighet.
Vi har i utskottet konstaterat att inget land har
möjlighet att utöka sin representation i dessa interna-
tionella organ. Vår representation uppgår till 6 re-
spektive 8 ledamöter. Samtliga riksdagspartier vill att
Vänsterpartiet skall få möjlighet till insyn och delak-
tighet, och det skulle kunna tyckas vara logiskt att
åtminstone vi på socialdemokratiskt håll här skulle ha
samma uppfattning som när det gäller riksdagens
utskott. Som tidigare sagts är det här dock en väsent-
lig skillnad, nämligen att Sveriges representation
förutsätts företräda Sveriges intressen. Från den syn-
punkten är det inte lika viktigt med partirepresenta-
tion. Svenska företrädare uppträder enhetligt i dessa
församlingar.
Utskottsmajoriteten har inte funnit att det är vare
sig lämpligt eller rimligt att här göra undantag från det
regelverk som styr valen i riksdagen utan vidhåller
den bestående ordningen och föreslår avslag på reser-
vation 3.
Nästa reservation kommer från moderaterna, och
Nils Fredrik Aurelius har vältaligt pläderat för en
förändring av ledamöternas placering i kammaren.
Exempel togs från England - om det var hämtat från
underhuset vill jag låta vara osagt. Jag har emellertid
besökt underhuset, och det är en mycket livlig plats.
Den ende som inte hördes när jag var där var den
som hade ordet. Alla andra hördes mycket väl. En
synskadad ledamot hade ledhund med sig, och hunden
tyckte att det blev så livat att den började överrösta
samtliga.
Huruvida det skulle vara möjligt att genomföra
något motsvarande i Sveriges riksdag är en intressant
fråga. Dock har vi ett hinder för detta, och det är våra
värderade talmän. Så snart vi framför en opinionsytt-
ring som inte faller in under regelverket återkallas vi
omedelbart till ordningen. Det är möjligt att vi kan få
en livligare kammare, men det finns snäva begräns-
ningar. Jag tror att hur än vi gör, får vi samma städade
uppträdande här.
Jag tror att vi direkt kan härleda utskottets beslut i
denna fråga till en opinion bland kammarens ledamö-
ter. Det har inte heller denna gång från något annat
parti framförts åsikter till förmån för ändring av den
länsvisa indelningen av våra bänkplatser. Jag föreslår
avslag på reservation nr 4.
Till sist, herr talman, också några ord om reserva-
tion nr 5 om att de gamla kammarsalarna skulle kunna
användas för plenimöten.
Enligt min och utskottsmajoritetens uppfattning är
det fel sätt att angripa problemet med ödsligheten i
kammaren. Det vore att ge efter för den situation som
är i dag. Skulle vi följa det rådet går det lika bra att
säga att vi kan ha utskottsdebatter i ett ledamotsrum.
Det skulle möjligen räcka till, eller i vart fall ett litet
partirådsrum eller liknande.
Det är inte lokalerna det är fel på, utan det är fel
på oss riksdagsledamöter, eller rättare sagt den ord-
ning vi lever i. Vi har en mängd arbetsuppgifter paral-
lellt med kammardebatterna. Det är där skon klämmer
och inte när det gäller vilka lokaler vi använder. Jag
yrkar avslag på reservation nr 5.