Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Riksdagens arbetsformer m.m.

PETER ERIKSSON (mp), 1997-02-05 (riksmöte 1996/97).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag vet inte om talmannen är intres-

serad av fiske. Men om man en stilla sommardag får

lust att ge sig ut på sjön och dra upp några abborrar,

omakar sig ut i visthusboden eller ladugården för att

ta fram ett metspö och sedan ger sig i väg - då går

man inte och letar reda på en Finlandsfärja för att

komma ut till abborrgrundet. Man ger sig snarare ut

och sätter sig i roddbåten och ror ut några meter.

Jag tycker att det är precis detta vi gör i riksdagen.

Vi tar en Finlandsfärja när vi skall föra en debatt i

stället för att ha ett lagom stort forum. Nu t.ex., när vi

är en handfull ledamöter som debatterar och två tre

lyssnare som sitter på läktaren, behöver vi inte den

här enorma salen. Den här enorma salen gör också att

debatterna blir sämre än vad de skulle kunna vara.

Ett förslag som vi i Miljöpartiet har framfört är att

använda de lokaler som faktiskt finns: första- eller

andrakammarsalen. De är trevliga och ger en litet

bättre stämning. Det fanns häromåret ett förslag om

att bygga om plenisalen, men det skulle bli väldigt

dyrt. Ett enklare och billigare förslag är att vi använ-

der de gamla första- och andrakammarsalarna i stället.

Jag tycker att vi åtminstone kunde satsa på att försöka

prova en sådan lösning och ta t.ex. interpellationer

och frågestunder där i stället.

En annan fråga som bl.a. Miljöpartiet har motio-

nerat om, och som konstitutionsutskottet har behand-

lat mer välvilligt, är fasta tider för votering. Det är i

dag väldigt svårt att praktiskt fungera som riksdagsle-

damot när man skall ordna möten, träffa människor

här, på stan eller på andra ställen och samtidigt aldrig

riktigt veta om man måste springa i väg från mötet

därför att det skall bli en votering. Därför har enskilda

miljöpartister föreslagit att vi skall ha en fast tid för

voteringar. Det vore en ganska enkel och rimlig lös-

ning, som jag ser det. Inte heller skulle det minska

sambandet mellan beslut och debatt i någon väsentlig

utsträckning. Redan i dag samlar vi ju ihop votering-

arna till ett par gånger varje dag.

Det här stöder utskottet, om än med vissa begrän-

sade reservationer. Det tycker jag är bra, och jag

förväntar mig därför att vi ganska snart får ett förslag

från talmanskonferensen om en förändring med fasta

tider för votering.

En annan fråga som tas upp i betänkandet är för-

ändring av motionstiden, en ordning som innebär att

vi i stället för att under en begränsad tid om ett par

veckor dra igenom årets alla motioner sprider ut det,

antingen på flera fasta perioder eller på en allmän

motionstid året runt såsom vi har i kommunerna.

Någon typ av förändring vore väldigt bra. Här vågar

kanske utskottet inte gå lika långt som i frågan om

fasta tider för votering, men man säger ändå att det

här är något som vi måste titta närmare på när vi har

fått bättre erfarenheter från den nya budgetprövning-

en. Det kan man väl inte tolka på annat sätt än att det

skall bli en sådan utvärdering nästa vinter. Då kan det

också komma förslag till en förändring också på det

här området, även om vi inte i dag kan säga säkert

vilka förslagen blir.

En liten fråga som nu har varit uppe i flera år är

bråket om riksdagens kontoplan, eller vad man skall

säga, där framför allt Moderaterna ihärdigt hävdar att

de internationella militära fredsfrämjande insatserna

skall ligga på utrikesutskottets område i stället för

försvarsutskottets. Det är litet svårt att inse, om man

lyssnar på Moderaternas argumentation, varför det här

är en sådan viktig fråga. Jag kan inte tolka det på

annat sätt än att man möjligen vill att resurserna på

sikt skall tas från biståndsverksamheten i stället och

att man är rädd att de internationella fredsfrämjande

åtgärderna tas från försvarsanslagen. I så fall tycker

jag att det är en ganska skamlig inställning: att man

skall skära ned på biståndet för att Sverige skall kun-

na vara med i internationella solidariska fredsfräm-

jande insatser. Det vore bra om Moderaterna tydligt

kunde klarlägga att det inte är så man tänker. Om det

inte är så man tänker kvarstår frågan: Vad är egentli-

gen grunden? Är det här bara en liten revirstrid som

Moderaterna tycker det är roligt att föra vidare i

kammaren, eller vad handlar det om?

Debatten

Hämtad sida: 25

25 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

PETER ERIKSSON (mp): Riksdagens arbetsformer m.m. (1997-02-05) — PRESS0