Herr talman! Detta betänkande behandlar ett stort
antal motioner av skiftande karaktär, om alltifrån
budgetens utgiftsområden till behovet av en laxtrappa
i Stallkanalen. På några punkter har vi moderater valt
att reservera oss. Jag skall här kort beröra de viktigas-
te skälen.
Utskottens beredningsområden regleras i riks-
dagsordningen. Utrikesutskottet bereder ärenden om
rikets förhållande till andra stater, mellanfolkliga
organisationer samt utvecklingsbistånd. Anslagen
delas upp på område 5, Utrikesförvaltning och inter-
nationell samverkan, och område 7, Internationellt
bistånd.
Försvarsutskottet bereder ärenden inom område 6,
Totalförsvar.
I budgetpropositionen föreslog regeringen att an-
slaget Fredsbevarande verksamhet under Utrikesde-
partementets huvudtitel skulle delas upp på två områ-
den. Kostnaderna för fredsfrämjande verksamhet med
trupp skall belasta utgiftsområde 6, Totalförsvar,
medan annan fredsfrämjande verksamhet hamnar på
utgiftsområde 5, som kallas Utrikesförvaltning och
internationell samverkan. Riksdagsmajoriteten traska-
de patrullo, och det gör också KU:s utskottsmajoritet
när ärendet nu kommer upp igen.
Vad handlar då detta om? Till att börja med kan
man konstatera att det är anmärkningsvärt att rege-
ringen med stödpartier redan vid förra riksmötet
frångick den uppgörelse som talmanskonferensen
enhälligt lagt fram. Talmanskonferensen föreslog
nämligen att anslaget Fredsbevarande verksamhet
med trupp skulle föras till utrikesutskottet och alltså
inte till område 6, Totalförsvar. Sådan var för övrigt
ordningen under den föregående borgerliga regering-
en. Uppgörelsen mellan partierna i talmanskonferen-
sen visade sig emellertid vara föga värd.
I själva sakfrågan vill jag framhålla att det är vik-
tigt att utgiftsområdena inte blandas ihop på det sätt
som majoriteten föreslår. Försvarets uppgift är att
försvara Sverige inom Sveriges gränser. Fredsbeva-
rande insatser med svensk trupp utomlands - jag
tänker t.ex. på SFOR, tidigare IFOR - är naturligtvis i
högsta grad motiverade och önskvärda, men de kan
inte sägas tillhöra försvarets egentliga uppgifter. Även
om försvaret kan ha nytta av de erfarenheter som görs
handlar det snarare om uppdragsverksamhet. Försva-
rets uppgifter i Sverige kommer rimligen och för-
hoppningsvis inte heller att bli av samma slag som i
Bosnien. Man kan inte heller helt bortse från att för-
svaret kan drabbas av ekonomiska konsekvenser om
kostnaderna för den typ av internationella fredsfräm-
jande insatser som t.ex. SFOR representerar skulle
komma att överskridas.
Också med tanke på de fredsfrämjande insatserna
borde det vara lämpligt med ett mera samlat och kla-
rare utgiftsområde. Om vi vill att den svenska utveck-
lingshjälpen skall vara effektiv, och det vill vi ju, är
det viktigt att vi utgår från att alla typer av hjälp hör
ihop och att de också skall föras till ett område.
Låt mig också kort beröra de två andra moderatre-
servationerna, som är av litet annorlunda karaktär.
Antalet ordinarie utskottsledamöter bör enligt vår
mening begränsas till 15, bl.a. för att antalet ersättare
skall vara tillräckligt.
Varken Grundlagsberedningen eller Folkstyrelse-
kommittén tyckte att det var lämpligt med så många
platser i utskotten att alla partier som uppnår 4-
procentsspärren garanteras representation. Grund-
lagsberedningen menade att 15 platser i varje utskott
skulle garantera att någorlunda stora partier fick plat-
ser. Det kan inte heller vara rimligt att antalet ledamö-
ter i utskotten hela tiden ändras efter valutslagen.
Jag vill slutligen säga några ord om ledamöternas
placering i kammaren. Den debatt om en förtida av-
veckling av kärnkraften som vi just hörde på var täm-
ligen livlig, skulle man kanske kunna säga. Annars
brukar det ofta påstås att debatterna i kammaren är
svåröverskådliga och avslagna. Jag vill inte gå lika
långt som den berömde vetenskapsmannen m.m.,
professor Parkinson, som ville förklara skillnaderna i
samhällsutveckling mellan Frankrike och Storbritan-
nien utifrån hur ledamöterna satt i parlamenten. De
oklara gränserna mellan ledamöterna i det franska
parlamentet var, enligt Parkinson, förklaringen till
oredan och de instabila majoriteterna under tredje och
fjärde republikens tid. I Storbritannien var däremot
stabiliteten i underhuset större i och med anordningen
med de två motsatta läktarna med tillhörande hejar-
klackar, enligt den gode professor Parkinson.
Det han säger måste förstår tas cum grano salis -
med en nypa salt. Men man kan inte helt bortse från
att placeringen spelar en roll, i varje fall för debatt-
stämningen, och det kan ju vara viktigt nog. En blick
ut i världen visar oss dessutom att endast 7 av 54
undersökta länder har valkretsindelningen som grund
för placeringen i kammaren. Det svenska systemet är
en rest från tiden före de moderna partierna, då leda-
möterna valdes in partilösa och först därefter gick in i
ett parti, t.ex. Moderaternas föregångare: Lantmanna-
partiet.
Man kan tillägga att ett försök med partivis place-
ring, till skillnad från en del andra förslag som fram-
lagts beträffande plenisalen, inte skulle behöva med-
föra några kostsamma ombyggnader.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall en-
dast till reservation 1.