Herr talman! Alla som har ordnat möten vet att det
brukar ligga en poäng i att ha en lokal som inte är så
jättestor. Om det kommer ett fåtal deltagare känns det
betydligt bättre än om man hade hyrt en våldsamt stor
lokal. Då ger samma antal närvarande ett intryck av
att mötet var tämligen misslyckat.
Om vi nu skulle lyckas fördubbla eller kanske
rentav tredubbla det ofta ganska magra deltagandet av
personer som åhör debatterna, skulle det naturligvis
ge en helt annan effekt och skapa en annan och bättre
stämning om man förde debatterna i någon av de
gamla kammarsalarna, än om man insisterade på att
fortsätta här. Det finns alltså argument för ett byte.
Kenneth Kvist var inne på att det enda argument
som Axel Andersson hade i sak när det gäller
OSSE- och Europarådsdelegater, var att de förväntas
uppträda enhetligt. Detta är inte sant. Det förväntas
inte alls av dem. De som har varit med försöker göra
det när det är angeläget, men man gör det inte genom-
gående. Poängen är att dessa församlingar inte är
underlag för någon regeringsbildning i Sverige, och
det ser inte vidare snyggt ut med den ganska kraftiga
överrepresentation som förekommer av de för ögon-
blicket största partierna. Inte heller Centerpartiet
skulle ha den representation man har för ögonblicket
har, om det inte vore för välviljan hos Socialdemokra-
ternas sida.
Detta antyder var problemet ligger, dvs. att repre-
sentationen blir föremål för politisk hästhandel eller
liknande. I stället för att ge uttryck åt den lätt insedda
och allmänt accepterade tanken att partier som sitter i
riksdagen har någorlunda likartade och rimliga möj-
ligheter att delta i den typen av internationellt arbete.