Fru talman! Jag tänker börja med att citera:
"Viktig vändpunkt för instituten - inom institutssek-
torn har vi med stort intresse tagit del av regeringens
proposition 2001/02:02, FoU och samverkan i inno-
vationssystemet. Propositionen är en viktig vänd-
punkt för den nyttodrivna forskningen och industri-
forskningsinstituten i Sverige."
Artikeln avslutas så här: "Det engagemang som
regeringen visar för att utveckla en svensk industri-
sektor av världsklass till gagn för tillväxt i samhället
och industrins konkurrenskraft är för oss en mycket
viktig signal för framtiden."
Så står det, fru talman, att läsa i Nyhetsbrev nr 5
från november 2001 från IRIS, som är en paraplyor-
ganisation för de svenska industriforskningsinstituten.
Ett brev med liknande innehåll har skickats till ut-
bildningsminister Thomas Östros, näringsutskottet,
utbildningsutskottet, Per Eriksson, generaldirektör för
Vinnova och Håkan Widmark på IRECO AB.
En lika positiv artikel går att läsa i YKI News -
Ytkemiska institutet - under rubriken Positive news
about Swedish research policy.
Fru talman! Jag vet också att Thomas Östros har
besökt ett antal institut och även holdingbolaget
IRECO och att man där också har varit positiv till
propositionen. Tyvärr kan Thomas Östros inte vara
med i debatten i dag beroende på att han inte befinner
sig i landet. Men jag vet att han är väldigt intresserad
av dessa frågor och gärna skulle ha velat närvara.
Propositionen innebär öronmärkta pengar, en tyd-
lig inriktning och ett klart långsiktigt ansvarstagande.
Det är därför svårt att förstå den kritik och den jäm-
merdal - nästintill - som den borgerliga majoriteten
ger uttryck för.
När jag hör här inte minst Karin Falkmer och Ha-
rald Bergström vill jag också betona att skillnaderna
är ganska stora mellan vad man säger och vad man
skriver i reservationen från olika håll. Det gör mig
förvånad eftersom det bara finns en reservation, men
tydligen tolkar man den väldigt olika på olika håll.
Fru talman! Jag tycker att det först och främst är
viktigt att framhålla det positiva utgångsläge som
Sverige faktiskt har, och inte falla in i en negativitet,
vilket tyvärr sker i sådana här debatter.
Jag citerar ur den borgerliga reservationen som är
bifogad betänkandet: "Det återstår mycket att göra för
att rätta till försumligheter i den politik som har be-
drivits under de senaste åren." Sedan hänvisar man
till olika forskningsinsatser.
Jag vill ändå ge Karin Falkmer ett erkännande för
att hon i inledningen av sitt anförande tog med positi-
va saker som också belyses i landet och i övriga län-
der.
Sverige tillhör de länder som i förhållande till sin
storlek satsar stora offentliga resurser på forskning
och utveckling. Under perioden 2000-2004 ökade
dessutom de statliga anslagen till forskning och fors-
karutbildning med en och en halv miljard kronor.
Tillsammans med det faktum att svenskt näringsliv är
mycket FoU-intensivt innebär det att Sverige totalt
sett satsar nästan 4 % av BNP på FoU-verksamhet,
vilket är mer än vad något annat land i världen gör.
Sverige är enligt OECD det land i världen som in-
vesterar störst resurser i kunskap. Med investeringar i
kunskap avser OECD de samlade offentliga och pri-
vata utgifterna för FoU, högre utbildning och pro-
gramvara, s.k. software, i procent av BNP.
Näst efter Schweiz har Sverige världens högsta
grad av examination i forskarutbildning. Under 1990-
talet har det årliga antalet forskarexaminerade, licen-
tiater och doktorer, fördubblats i Sverige. Antalet har
ökat från knappt 1 500 till 3 000 forskarexamina per
år. Vi har som mål att fördubbla examinationsgraden
ytterligare i forskarutbildningen även under de kom-
mande åren.
Studier gjorda av EU-kommissionen och OECD
visar att Sverige och vi som bor här är bra på att ut-
veckla, ta till oss och använda ny teknik. Sverige har
det högsta indexvärdet vid en sammanvägning av de
17 faktorer som EU-kommissionen lyfte fram som
viktiga för ett lands innovationsklimat och konkur-
renskraft. Exempel på faktorer som ingår i indexet är
befolkningens utbildningsnivå, andelen anställda
inom teknikintensiva företag, storleken på FoU-
insatser och antalet patentansökningar. Sverige ham-
nar över EU-genomsnittet för 15 av de 17 olika indi-
kationerna.
Sverige är också världens största producent av
vetenskaplig kunskap per invånare. Sverige intar en
tätplats vad gäller antalet publicerade artiklar per
invånare. Även antalet ofta citerade artiklar är stort
om vi jämför med övriga OECD-länder.
Sverige har en stor andel anställda inom kunskap-
sintensiva företag. Andelen personer på arbetsmark-
naden som är anställda inom högteknologiska indust-
riföretag är större i Sverige än i Japan, USA och hela
det övriga EU-området med undantag för Tyskland.
Andelen sysselsatta som arbetar med kunskapsinten-
siva tjänster är den största inom hela EU-området.
Vi är som sagt bra på att skaffa oss nya patent -
något som lägger grunden för en fortsatt god utveck-
ling också av svenskt näringsliv. År 1999 erhöll Sve-
rige fler EU-patent i förhållande till befolkningens
storlek än något annat land inom OECD. Även antalet
USA-patent var större i Sverige i förhållande till
befolkningens storlek än i andra OECD-länder förut-
om USA och Japan.
Fru talman! Jag vill med detta säga att vi har ett
alldeles utomordentligt utgångsläge. Det som jag nu
har försökt redovisa tycker jag markerar detta väl.
Det är väl lite magstarkt att då, som reservanterna
gör, tala om försumlighet när det gäller forsknings-
verksamheten.
Däremot, fru talman, ska man naturligtvis visa
ödmjukhet och aldrig slå sig i ro inför framtiden eller
slå sig för bröstet och tycka: Hurra vad vi är bra. Det
gäller att gå vidare.
Det är nödvändigt, i den konkurrensvärld vi be-
finner oss i och med anledning av vårt positiva ut-
gångsläge, med en fortsatt bred utveckling som också
är en förutsättning för en stark drivkraft för svensk
tillväxt, en tillväxt som ska vara ekonomiskt, ekolo-
giskt och socialt hållbar. Självklart är målet att vi
även fortsättningsvis ska vara en ledande forsknings-
nation. För det krävs omstruktureringar, bättre sam-
ordning, tillvaratagande av forskningsresultat etc.
som också redogörs för i propositionen och i betän-
kandet.
Ett viktigt komplement till den forskning som be-
drivs vid landets universitet och högskolor är det
mera industrinära FoU-arbete som bedrivs vid indust-
riforskningsinstituten. Instituten är t.ex. ett viktigt
stöd för mindre företag som är i behov av nya kun-
skaper. Institutens FoU-verksamhet måste känneteck-
nas av hög kvalitet och relevans, bidra till att nya
växande områden utvecklas och stödja förnyelse av
traditionella branscher. Det är också angeläget att vi
intensifierar samarbetet med universitet och högsko-
lor.
I propositionen framhålls att omstruktureringen av
industriforskningsinstituten måste fortsätta. Ett syfte
med det är att skapa färre men större institut med
större ämnesmässig bredd. Ett annat är att öka insti-
tutens internationella konkurrenskraft för att därige-
nom förbättra deras möjligheter att erhålla EU-medel.
Ett tredje syfte är att öka omfattningen av näringsli-
vets aktiva ansvarstagande, vilket också är ett bra
mått på kvaliteten och relevansen i industriforsk-
ningsinstitutens verksamhet.
Fru talman! Det som gläder oss socialdemokrater i
näringsutskottet speciellt i den avlämnade propositio-
nen är att man nu har avsatt öronmärkta nya pengar
till forskningsinstituten. Förutom de 70 miljoner
kronor i höjda anslag som Vinnova redan fått till
bioteknik och IT får myndigheten ytterligare 70 färs-
ka miljoner från 2003 för att långsiktigt stärka indust-
riforskningsinstituten. Ytterligare 30 miljoner, sam-
manlagt alltså 100 miljoner, ska alltså avsättas för
denna verksamhet som permanenta medel för att man
ska stödja och utveckla denna viktiga verksamhet.
Staten och KK-stiftelsen har slutit ett förnyat avtal
om parternas respektive stöd till industriforskningsin-
stituten under de kommande åren. Det är också vik-
tigt att betona att för att utveckla och stärka industri-
forskningsinstituten krävs näringslivets aktiva delta-
gande. Bedömningen är att näringslivets insatser för
industriforskningsinstituten bör kunna uppgå till 25 %
av de medel som staten och KK-stiftelsen gemensamt
satsar för kompetensutveckling av instituten. Att
staten härmed tar ett långsiktigt ansvar för industri-
forskningsinstituten och den verksamhet som där
bedrivs borde det inte råda något tvivel om med an-
ledning av den proposition som ligger till grund för
det betänkande som vi nu debatterar.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i
betänkande nr 5 och avslag på reservationen.