Fru talman! En professor Nathan Rosenberg,
verksam vid Stanforduniversitetet i USA, besökte
Sverige för ett år sedan ungefär och deltog i ett semi-
narium - jag tror att det var i samband med SNS -
och uttalade därvid att det är märkligt att Sverige inte
kan dra nytta av de framstående forskarresultat man
har. Alltför mycket av det här, påpekade han, går
faktiskt på export. Det är en röst.
En annan jag hörde är på det helt lokala planet när
det gäller små företag och mikroföretag. Tore Johans-
son, innovationskonsult i Växjö, säger att det finns en
innovationskraft hos anställda medarbetare i de små
företagen, men de bryr sig inte, därför att det lönar sig
inte. Vad kommer det sig av? Han var uppgiven i sitt
tonläge när han berättade detta.
Vi har, som Sylvia Lindgren mycket riktigt påpe-
kar, ett framväxande entreprenörskap i IT-sektorn och
inom bioteknik - javisst! Oftast är det knutet till
kluster och till högskolor och universitet. Men det
finns också en väldig innovationskraft i de gamla
basindustrierna, men där satsas det för lite i dag. Den
brygga som också propositionen talar om mellan
teknikbrostiftelserna som vi behöver bygga ut mellan
lärosäten och näringslivet - det vanliga näringslivet,
höll jag på att säga - är så oerhört viktig, och här
fruktar jag att det ovanifrånperspektiv som proposi-
tionen ger uttryck för missar lite av målet. Jag hade
gärna sett ett underifrånperspektiv för att hjälpa
många små. Ofta räds dessa för den akademiska mil-
jön, som jag nämnde i mitt anförande. Vad göra åt
detta, Sylvia Lindgren?