Fru talman! Jag ägnade en rätt stor del av mitt an-
förande åt att beskriva Glasforskningsinstitutet i
Växjö, ett litet institut som jag nämnde, men som har
lyckats väl. Så väl, faktiskt, att man kanske därav
blev av med den statliga finansieringen redan 1982.
Det här institutet tenderar att bli en konsultverksam-
het, och det finns fler som är i den situationen. Det
där är jag rädd för. Då får man jobba för mycket för
brödfödan, och man mister då fritänkandet som be-
hövs så innerligt väl i de här verksamheterna.
Färre och bredare institut, pratar Sylvia Lindgren
om. Jag är rädd för att det goda, som jag sade, kan bli
sin egen fiende i det här sammanhanget. Vi har ett
annat exempel i Växjö, som jag tror att Åke Sand-
ström nämnde: Trätek har en avdelning där. För dem
där har det svidit, faktiskt, under det här året. Jag har
vid ett flertal tillfällen mött dem, och de har haft stora
bekymmer att klara av det hela. De vet ännu inte hur
de kommer att klara finansieringen för nästkomman-
de år. Samtidigt börjar en ny utbildningslinje vid
universitetet i Växjö om trä som konstruktionsmateri-
al och designmaterial, t.ex. för att forma möbler osv.
Det här är viktigt, och jag känner mig inte lugn in-
för propositionen. Det är det som är problemet för
mig, faktiskt. Jag är läskunnig och vet att det talas
mycket om basindustrierna och basnäringarna i både
proposition och betänkande, men jag känner mig inte
lugn, för jag för min del är mera hemma i det små-
skaliga näringslivet och de småskaliga verksamheter-
na, och där är det bryggor att bygga som jag knappast
ser att man med ovanifrånperspektivet klarar av.