Fru talman! När det gäller småföretag, medelstora
företag och dess områden lär det komma andra till-
fällen att diskutera det. Jag försöker nu att koncentre-
ra mig på forskning och utveckling och industriforsk-
ningsinstitutens verksamhet, som är det som vi be-
handlar i det här betänkandet.
Det är ingen tvekan om att Sverige har ett mycket
FoU-intensivt näringsliv. Hittills är det framför allt
våra storföretag som har avsatt omfattande resurser
för forskning. Under senare år har dock en lång rad
nya forskningsintensiva företag vuxit fram, ofta i
anslutning till våra lärosäten. Det finns i dag ett helt
nytt entreprenörskap ute på våra universitet och hög-
skolor. Inte minst inom bioteknik är denna utveckling
mycket påtaglig. För att förstärka denna utveckling
ges nu alla lärosäten möjlighet att efter regeringens
godkännande bilda s.k. holdingbolag, och det är en
fråga som utbildningsutskottet nu tar upp. Förhopp-
ningsvis kan även industriforskningsinstituten spela
en ännu större roll framöver som en länk mellan
forskning och de stora, medelstora och små företagen.
När vi sedan kommer in på budgetsaneringar och
dylikt tror jag ändå att i Sverige, liksom i många
andra länder, svarar industrin och det privata närings-
livet för en stor andel av de totala forsknings- och
utvecklingsutgifterna. Att näringslivet är FoU-
intensivt kännetecknar en modern kunskapsnation.
Det finns ett positivt samband mellan ett lands ut-
vecklingsnivå och dess näringslivs vilja och förmåga
att investera i FoU. Och där får jag faktiskt hålla med
Karin Falkmer, för jag tycker att det är oerhört viktigt
att vi också ser till och verkar för att det är fler som
använder sig av de här utbildningarna. Men utbild-
ning är också en färskvara, så kompetensutveckling i
de här frågorna är ack så viktig.