Fru talman! Som kanske framgår är utskottet rela-
tivt enigt om nödvändigheten av omstruktureringen
som föreslås i betänkandet. Vi är också överens om
att det behövs starkare institut för att bl.a. klara den
internationella konkurrensen, även om kd tydligen
har vissa tvivel i den delen.
Jag tycker faktiskt att både Karin Falkmers och
Harald Bergströms nattsvarta pessimism om forsk-
ningen i Sverige stämmer mycket dåligt med verklig-
heten. Allting kan naturligtvis bli bättre, men det är
ingen bra utgångspunkt för diskussion när man inte
alls ser de stora fördelar som forskningen i Sverige
ändå har haft genom åren och fortfarande har.
Flera motioner och reservationen tar upp frågan
om svårigheterna för små och medelstora företag att
tillgodogöra sig forskningen samt nödvändigheten att
redan nu förbereda sig inför EU:s sjätte ramprogram,
och det är väl riktigt. Majoriteten håller med om detta
och att dessa frågor är ytterst viktiga. Vi tror att just
den föreslagna omstruktureringen svarar upp mot de
här behoven. Det är alldeles självklart att vi måste bli
bättre på att få med liten och medelstor industri, och
det är alldeles självklart att vi i det nya sjätte rampro-
grammet måste vara mycket aktiva.
Utskottet har dessutom mycket hårt understrukit
vikten av att Vinnova och instituten utöver bioteknik,
informationsteknik, elektronik och materialteknik ska
arbeta med kunskapsfrämjande projekt som berör
svensk basindustri, som flera talare varit inne på.
Utskottet vill särskilt understryka vikten av forsk-
ningsinsatser i skogsindustrin.
Samtliga dessa fyra prioriterade inriktningar är till
nytta också för skogsindustrin, vill jag påstå. Men för
ett skogsland som Sverige är det självklart viktigt att
skogsindustrins starka ställning bibehålls. Det finns
mycket att göra vad gäller vidareförädling och ener-
gieffektivisering. Däremot kan man väl tillägga att
det kanske inte alltid är just statliga insatser som
behövs för att få till stånd dessa åtgärder i svensk
skogsindustri. Jag tror att skogsindustrin faktiskt får
ta ganska stort eget ansvar och nu också är beredd att
göra detta.
Fru talman! I dag har vi fått en ny tidning som
heter Magasin Vinnova. Jag rekommenderar den för
läsning. Den visar ytterligare hur viktigt det är med
forskning och vilken avgörande roll forskningen kan
spela i samhällsutvecklingen.
Jag ska ta ett exempel från tidningen som är all-
deles färsk, nämligen ett projekt om IT-system i ar-
betslivet där Vinnova är finansiär. Dessutom ingår
KTH, LO och TCO. Man har funnit klara belägg för
att de IT-system som man i dag oftast har i industrier
och andra verksamheter från början är anpassade till
framför allt företagsledning och till de som sitter på
toppen av en organisation. Man har också fått klart
för sig att IT-satsningarna har blivit mycket dyrare än
vad man från början trodde. Dessutom ger de mycket
mindre effektivisering än vad man hade förväntat sig.
Det är klart att vi lite till mans kanske har känt att vi
inte riktigt utnyttjar den teknik vi har.
I Magasin Vinnova skriver man så här som en
sammanfattning av situationen: I en modern organi-
sation förutsätts att alla anställda deltar i utvecklingen
av verksamheten, att alla får vara med och bestämma.
Men de nuvarande IT-systemen ger dåligt stöd för
den tanken. I stället slösas miljardbelopp bort på
system som är krångliga och dåligt anpassade till
användarna.
Det är alldeles självklart att om vi nu får den här
nya tekniken och för in den i industri och i näringsliv
över huvud taget är själva vitsen med det hela att få
hela organisationen att vara med och nyttja tekniken.
Den får inte bara vara ett instrument för att få in upp-
gifter till företagsledningen. Det gäller ju att få till
stånd en ökad delaktighet. På vilket annat sätt än
genom just IT-satsningar skulle det vara möjligt att få
ett ökat ansvarstagande i alla sorts verksamheter?
Detta leder i sin tur till ökad demokratisering, och
självklart blir det då effektivare produktionsprocesser.
Det är naturligtvis något av en kamp mellan ka-
pital och arbete på klassiskt vis. Men vi borde ändå
ha kommit så långt att vi inser fördelarna med att så
många som möjligt är med och känner delaktighet i
de olika processerna.
Det här projektet har också kommit fram till, vil-
ket naturligtvis är självklart, att om man nu ska kom-
ma vidare gäller det att löntagare och konsumenter
blir mycket aktivare. Det kräver naturligtvis att de
som gör de här systemen ser till att de blir användar-
vänliga.
Likaså är det naturligtvis viktigt att få de stora le-
verantörerna att förstå att det här är krav som kom-
mer, inte bara i Sverige utan också i Tyskland, Frank-
rike England osv., och att efterfrågan blir så stark att
det blir intressant att ställa in sig i ledet.
Det finns en annan intressant bit i magasinet,
nämligen om hur man på transportsidan forskar fram
bränsleceller och hybridbilar. Likadant är det här,
miljökraven ökar. Det vet vi. Miljökraven kommer att
bli en allt större konkurrensfråga. De företag som inte
hänger med på miljösidan kommer inte att klara
framtiden.
Båda dessa exempel tycker jag visar alldeles ut-
märkt på forskningens nödvändighet. När man läser
här får man också klart för sig att forskningen inte är
precis den fråga som vi kommer att diskutera i valrö-
relsen. Men det skulle vara väldigt bra om vi kunde få
en bredare diskussion ute i samhället över huvud
taget om forskningens betydelse. Jag tror att man
skulle vinna mycket på detta. Det är för lätt att inom
forskningen använda en massa svåra uttryck, en mas-
sa saker som egentligen är för tekniska för vanliga
människor att förstå, och naturligtvis också för riks-
dagsledamöter.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag kommentera
reservationen med några ord ytterligare. Man skriver
nämligen, och jag tror att Karin Falkmer också har
sagt det muntligen, att den industrirelevanta forsk-
ningen måste garanteras en långsiktig statlig grundfi-
nansiering.
Det intressanta här är att både moderater och öv-
riga borgerliga partier så hårt markerar att endast
staten kan garantera uthållighet och långsiktighet i
denna viktiga verksamhet. Tanken slår mig då, fru
talman: Kan det månne finnas fler områden där detta
axiom passar?