Fru talman! Jag hörde att Karin Falkmer i sin in-
ledning förut berömde och talade om de goda förut-
sättningarna i Sverige. Men sedan hamnade hon ändå
i att trots att Sverige hade så dåliga förutsättningar så
var det ändå en viss intensitet i forskningen och att
man låg ganska bra till. Det är helheten där som
ibland gör att man undrar hur vi som finns här klarar
oss ganska bra varje dag. Skulle man lyssna bara på
Karin Falkmer så skulle man tro att det nog inte var
något särskilt roligt land att komma till.
Jag håller med om att det verkligen gäller att se
till att små och medelstora företag får större forsk-
ningsintensitet. Och här behövs säkerligen starkare
institut och att staten på något sätt tar ansvar för detta.
Det är vi nog ganska överens om.
Detta har ju pågått länge. Det är på något sätt en
tradition i Sverige att vi har väldigt starka stora före-
tag och väldigt många små företag. Men vi har haft
väldigt svårt att få dessa små företag att växa. Det
måste vi naturligtvis få en ändring på. Därför är det
viktigt att småföretagen är med i forskningsutveck-
lingen.
När det gäller den statliga grundfinansieringen är
jag och Karin Falkmer naturligtvis helt överens. Men
jag undrade: Finns det andra områden där det också
kan vara viktigt med en statlig uthållighet och lång-
siktighet?