Fru talman! Jag började mitt anförande med att
tala om att Sverige ligger bland de främsta som
forskningsnation. Sedan tog jag fram akilleshälarna,
bekymren. Av vår forskningssatsning är det fem stora
företag som står för 80 %. Resten står andra storföre-
tag nästan helt för. Problemet är att det är så få mind-
re företag som forskar. Då kallar Lennart Beijer detta
för nattsvart pessimism. Jag vill ha förändring på den
här punkten där det inte fungerar väl. Jag tycker inte
att vi tar vara på våra fördelar.
Sverige är en bra forskningsnation. Och vi har en
del faktorer som spelar in, förutom att storföretagen
har tagit ett enormt ansvar för sin del av detta. Bl.a.
har vi de stiftelser som bildades av de gamla löntagar-
fondsmedlen, KK-stiftelsen, Strategiska forsknings-
stiftelsen och MISTRA. Vi har också teknikbrostiftel-
serna som den borgerliga regeringen startade. Allt
detta är ju verktyg som har lett fram till våra fram-
gångar. Vi har kluster kring högskolorna, Medevi och
Ideon, vid Chalmers och vid andra högskolor, som är
viktiga faktorer.
När Lennart Beijer nu raljerar om att vi faktiskt
tycker att industriforskningsinstituten ska ha en trygg
statlig grundfinansiering beror det på att de har en roll
främst gentemot de mindre företagen, de som vi ännu
inte har fått med på vagnen i tillräckligt stor utsträck-
ning. Och de små och medelstora företagen, i synner-
het med den skattepolitik som förs i detta land, har
inte råd att ha egna teknikavdelningar. Där är indust-
riforskningsinstituten och statens ansvar för dem
viktiga.