Herr talman! Jag skall inleda med att redovisa två
väldigt intressanta noteringar jag har gjort. Den första
gäller Stig Grauers som, när det blev en diskussion
om Brysselfrågor, sade att vi inte behandlar Bryssel-
frågor utan rent demokratiska frågor. Det tycker jag är
ett ganska intressant konstaterande. Om man därtill
lägger Lars Hjerténs diskussion om hur viktigt det är
att ha en folklig förankring när man ger sig in i för-
ändrade system, uppfattar jag faktiskt detta som att
Moderaterna nu är på väg att svänga och ställer krav
på en folkomröstning om EMU. Jag menar att ett
EMU-medlemskap kommer att betyda betydligt mer
för skaraborgarna än storlänet, åtminstone marginellt
mer.
Jag tänkte att jag skulle ge en liten historisk bak-
grund till detta med storlänet. Jag har skrivit en mo-
tion, Bo30, och jag skall inleda med att yrka bifall till
den motionen. Jag skall också meddela att jag kom-
mer att rösta för en återremiss.
Varför skall vi då ha ett storlän, och hur har frågan
beretts? I Skaraborg har vi ju under lång tid haft ett
ganska bra samarbete med omkringliggande län. Vi
har haft regionalsjukvård tillsammans med Göteborg
och Älvsborg, men vi har också haft ett väldigt bra
samarbete med Jönköpings län när det gäller sjukvår-
den. Vi har också ett institutionaliserat samarbete med
de tilltänkta nya kamraterna i det nya länet, dvs.
Älvsborgs län och Göteborg, genom att vi har haft ett
landstingskommunalt förbund.
Vi har alltså haft samarbete med dessa län när det
gäller sjukvården under längre tid. Men det intressan-
ta är att inledningsvis hade vi ett betydligt bättre avtal
med Jönköpings län. Vi var mer gynnade när det
gäller den sjukvård vi köpte från Jönköpings län än
när det gäller den sjukvård som vi samarbetade om i
det mer etablerade samarbetet. Så kan det gå med
samarbete ibland.
Går man vidare med detta och ser hur man institu-
tionaliserar hela samarbetet och gör ett enda stort län
blir det kanske ännu sämre. Det vet vi inte. Vi vet ju
att Göteborg har en betydligt sämre ekonomi. Vi vet
att de kan vara intresserade av litet av den ekonomin
som vi har i Skaraborg.
Länsstyrelsernas roll har ju också förändrats gans-
ka drastiskt. Vi har ju faktiskt överfört en hel del av
den statliga tillsyn som länsstyrelserna har haft mer
direkt till kommunerna. Jag tycker att det är en väldigt
bra ordning att man för ned besluten så långt som
möjligt. Detta gäller framför allt på miljö- och hälso-
skyddsområdet.
Jag ser redan vissa komplikationer med det före-
slagna nya länet genom att t.ex. Habo och Mullsjö nu
har haft en folkomröstning. De fick folkomrösta om
de skall tillhöra ett län som inte existerar eller Jönkö-
pings län. De fick däremot inte ha som alternativ om
de vill vara kvar i Skaraborgs län. Det hade varit
ganska naturligt att även ha med den aspekten i det
hela. Det tyder litet grand på att det här beslutet
egentligen redan är fattat på en helt annan arena än
den vi nu befinner oss på, dvs. det är redan bestämt att
storlänet skall bli till, annars hade man ju haft en helt
annan typ av folkomröstning i Habo och Mullsjö.
Inledningsvis var också väldigt många kommuner
direkta motståndare till detta. Vi har hört att elva
kommuner inte ville vara med i det västsvenska stor-
länet. Tio kommuner satte sig ned och diskuterade
fram en strategi hur man skulle bete sig för att kunna
stå utanför det här storlänet. Hur skulle man agera?
Jag satt själv med i en sådan samarbetsgrupp. Jag
tror att vi hade två möten där vi diskuterade hur vi
skulle kunna driva frågan till en folkomröstning i
slutändan. Sedan vaknade jag en morgon till klockra-
dion och Radio Skaraborg. Då hörde jag att Mari-
estads kommun och flera andra kommuner hade
svängt. Nu sitter vi i kommunledningen i Mariestad så
jag borde ha vetat det, men jag visste det inte. Jag
läste samma sak i tidningen på morgonen, att Mari-
estads kommun hade svängt. Detta är ganska beteck-
nande. Egentligen är det ju inte kommunerna som har
bestämt sig, utan det är vissa kommunledningar.
Det finns ju inte beslut fattade i några kommuner i
några direktvalda parlament. Jag tror inte att kom-
munfullmäktige i någon enda kommun har uttalat sig i
dessa frågor. Jag tycker att det är ganska intressant.
Därför tror jag också att vi måste hyfsa debatten
på en punkt. Det gäller detta med demokrati. Eva
Eriksson var inne på detta med demokrati kontra icke
demokrati, och Lars Hjertén har också varit det. Jag
tror att vi måste hålla isär frågorna. Det är nämligen
två demokratifrågor här.
För det första hur man har gått till väga för att kö-
ra över ett antal kommuner. Och för det andra hur
man flyttar ned beslutfunktionerna och hur man bildar
ett parlament, i detta fall ett regionparlament eller
länsparlament eller vad det nu kommer att heta.
Bildar man ett direktvalt länsparlament, precis
som Per Lager säger, ställer vi upp på det. Det är ju
faktiskt att demokratisera. Däremot är jag oerhört
kritisk till det sätt som man har gått till väga för att
köpa över ett antal kommuner. Jag kommer in på det
snart.
Då frågar man sig varför ett antal centerpartistiska
kommunalråd och socialdemokratiska kommunled-
ningar svängde. Jo, man hade fått klara signaler upp-
ifrån att det var kört. Om man ville vara med och
påverka, måste man acceptera. Då skulle man få vara
med och bestämma litet och framföra önskemål. Om
man inte köpte detta skulle man inte ha någon möjlig-
het att påverka.
Jag tycker att de utredningar som är gjorda av Jan-
Åke Björklund och Bengt K Å Johansson är bra. De
har en grundläggande ton som är mycket vettig och
viktig, nämligen att det skall skapas inomregional
balans. Det finns ingen direkt kritik, och inte ens en
indirekt kritik, att rikta mot utredningarna och det de
har kommit fram till.
Man kan konstatera att när det gäller länsstyrelse-
förslaget fanns det ett sparbeting från början på 60
miljoner kronor. I och med Bengt K Å Johanssons
förslag var det nedbantat till 20 miljoner. Därefter hör
jag till min stora förvåning att Jörgen Andersson är
ute på länsstyrelsen i Mariestad och lovar att ingen
människa skall behöva sägas upp. Då börjar man
fundera om det bara gäller på länsstyrelsen i Skara-
borg eller om det gäller länsstyrelserna i alla tre lä-
nen. Hur mycket återstår då av sparbetinget på 20
miljoner? Sedan pratar man om att nedtrappningen
med dessa 60 miljoner inte kommer att ske riktigt i
den takt som man tidigare har sagt, men man vet inte i
vilken takt den kommer att ske. Jag har i min motion
pekat på att inom 3-5 år kommer vi att se en massiv
avflyttning från Skaraborg ned mot Göteborg, efter-
som kraven på besparingar då kommer att ställas på
sin spets.
Vad har då hänt hittills? Jag kommer att koncent-
rera mig ganska mycket kring Mariestad och norra
länsdelen, och det är kanske klart för de flesta här
varför jag väljer just den centreringen. Mariestads
kommun blev lovad att skattemyndigheten skulle få
sin länsledning just i Mariestad.
Det var en av anledningarna till att man där fick
över kommunledningen. Det skulle också bildas ett
rättscentrum i Mariestad, och Skövde skulle bli cent-
rum för länstrafiken.
Vad har hänt sedan? Riksskatteverket motarbetade
det här på ett ganska effektivt sätt. Man hade ett möte
den 30 april, och man skriver bl.a.: För det andra har
det faktum att det i propositionen angående bildande
av västlänet inte finns något ställningstagande till den
nya myndigheten ändrat förutsättningarna för arbetet.
Det står dock i propositionen att det är utredarens
förslag som skall ligga till grund för kommande be-
slut. Det är väldigt intressant hur en myndighet då kan
tolka det på det här sättet.
Ännu intressantare blir det när vi ser hur Riksskat-
teverket jobbar vidare. Man säger att det kanske inte
är storlänet som skall utgöra gränsen för den framtida
regionen vid skattemyndighetens regionalisering.
Plötsligt diskuterar man att även ta in Halland i regio-
nen.
Jag blir litet konfunderad. Ni i majoriteten bör ju
bli mycket konfunderade. Man diskuterar alltså en
förändring av de statliga myndigheterna i ett storlän
för att man skall föra ut beslutsfunktionerna. Sedan
börjar man på myndigheten plötsligt diskutera en
regionalisering som inte stämmer överens med den
omfattande och genomgripande förändring som sker
när det gäller länsverksamheten. Jag tycker att det är
minst sagt märkligt.
Ur demokratisynpunkt finns det också vissa andra
aspekter man kan lägga på detta. Det kommer att bli
ett direktvalt parlament med 149 platser. Men natur-
ligtvis kommer de politiska frågorna att i än större
utsträckning behandlas av heltidspolitiker. Det kom-
mer att bli oerhört svårt att fungera som fritidspoliti-
ker i den nya organisationen.
I mitt parti har vi redan börjat märka de här pro-
blemen i Skaraborgs län. Det kommer att bli svårt att
rekrytera folk som kan avsätta tid av sin fritid. Det
blir ett litet antal heltidspolitiker.
Det tycker inte jag är att stärka demokratin. De-
mokratins innersta väsen är för mig fritidspolitikern.
Jag har jobbat som fritidspolitiker i fullmäktige i
Mariestad sedan 1979. Jag har också jobbat ett antal
år i landstinget. Det har jag gjort helt på fritidsbasis.
Jag anser att demokratins innersta väsen ligger just i
fritidspolitikerns engagemang - i ett normalt liv, ett
normalt yrke, en normal sysselsättning och, vid sidan
av det, en politisk verksamhet. Det är oerhört farligt
att nu bilda regioner där det krävs att man skall vara
heltidspolitiker.
Jag har nämnt Habo och Mullsjö. Det finns också
kritik i Gullspång, som vi har hört. Det finns även en
motståndsrörelse i Åmål, som har vaknat sent. Man
vill tillhöra Värmland, eftersom man har sitt naturliga
samarbete där. Det är synd att man på så många stäl-
len har vaknat så sent.
Ett ytterligare problem - det största problemet -
med propositionen, är att det egentligen inte borde ha
varit en proposition utan två. Först borde vi ha tagit
ställning till huruvida ett storlän skall bildas och i så
fall vilka län som skall ingå i detta storlän. Därefter,
när det beslutet är fattat, kan man diskutera försöks-
verksamhet. I det läget kan jag säga att jag naturligt-
vis hade ställt upp på en försöksverksamhet. Då är vi
inne på demokratifråga nr 2, som jag nämnde förut,
nämligen ett direktvalt parlament där frågorna förs ut.
Man har på detta sätt kört över ett län, Skaraborgs
län. Jag är övertygad om att där finns det en kraftig
majoritet mot storlänet. Vi vet inte det, för det har inte
hållits någon folkomröstning. Vi vet inte ens hur läget
är ute i enskilda kommunfullmäktige, för de har inte
heller fått fatta beslut. Det har skett på ett annat plan.
När det sedan gäller andra märkliga ting med det
västländska storlänet och med det arbete som nu be-
reds konstaterar jag att man har bildat en ideell före-
ning. Denna ideella förening har ett syfte. Det är att
smussla undan de extra partistödspengar man får och
fördela dem på så sätt att man står utanför all kontroll.
Man har alltså fått extra pengar för att driva projek-
ten. Man hävdar från vissa håll att det inte är par-
tistödspengar, vilket det naturligtvis är. Man säger att
det är pengar som partierna får för informationsverk-
samhet.
Men allt partistöd är ju egentligen till för att på ett
eller annat sätt bedriva informationsverksamhet. Det
är bara ett exempel på hur man försöker gräva ned
frågorna och föra bort dem från det officiella bordet.
Birgitta Carlsson talade om vissa verksamheter.
Om de verksamheterna nu inte kommer till Skaraborg
som vi har tänkt oss måste vi kanske reagera. Då är
frågan: Vilka verksamheter menar Birgitta Carlsson i
det läget eventuellt är lovade? Hur skall man agera
om de inte kommer till länet?
Jag tror också att majoriteten drar litet väl stora
växlar när man säger att frågorna lyfts ned från
Stockholm till regional nivå. Det är egentligen ytterst
få frågor som decentraliseras från Stockholm. Den
förändring som sker är för mig snarare en centralise-
ring. Man lyfter frågor från ytterområdena, från Ska-
raborg, till Göteborg. Skövde har fått löfte om att få
bli centrum för länstrafiken, men vi kan konstatera att
det nu förekommer diskussioner i Göteborg om detta
och att det finns starka krafter för att i stället dra led-
ningsfunktionerna dit. Jag hoppas att jag har fel, men
jag är ganska övertygad om att Göteborg snart kom-
mer att få en stor andel av de verksamheter som man
har lovat andra delar av länet.
Utifrån det yrkar jag i första hand bifall till åter-
remisskravet. Om det inte vinner gehör yrkar jag
bifall till motion Bo30.