Herr talman! Vad jag sade var, Eva Eriksson, att
nya fasta strukturer i den här regionen som människor
inte tror på inte främjar något intensifierat arbete, som
jag och Eva Eriksson är överens om behövs när det
gäller miljöproblemen.
Vad som skall till - och det gäller mellan myndig-
heter, bland befolkningen som bor där och mellan
kommuner - är flexibla nätverk. Man kommer sam-
man, träffas och säger: Det här skall vi samarbeta om.
Det behövs inget storlän för att göra det. Tvärtom.
Det lägger en hämsko på arbetet. Jag vet inte vilka
ord man får använda i kammaren. Men människor blir
väldigt upprörda över att de inte får säga sin mening.
Det är inte precis ett incitament för att man med stort
engagemang och med liv och lust kastar sig in i detta
samarbete.
Vad vi sysslar med här i Sveriges riksdag är miljö-
lagstiftning. Det finns en engagemang, och det är
ändrade attityder bland befolkningen på lokal nivå, på
gränsrotsnivå. Det främjas inte av några storlän.
Herr talman! För protokollets skull och för kam-
marens ledamöter vill jag förtydliga mig. Jag sade nog
att jag inte yrkade bifall till reservationen. Jag menade
att jag inte yrkar bifall till förslagen i propositionen.
Det är reservationen vad gäller återställarmöjligheten,
eller utredningen, som jag vill stödja.