Herr talman! I måndags hölls ett seminarium i
Riksdagshuset som förmedlade budskapet att avstån-
det mellan medborgare och politiker har blivit alldeles
för stort i Sverige. Statsvetenskapliga institutionen i
Göteborg, som i många år har sysslat med forskning
om politiska opinioner, väljarnas värderingar och val,
har presenterat lika allvarliga forskningsresultat. Se-
nast redovisade professor Sören Holmberg sådana
resultat vid ett morgonmöte här i riksdagen för ett tag
sedan.
Många människor litar helt enkelt inte på oss po-
litiker. Detta är allvarligt för hela den politiska verk-
samheten och på sikt också för demokratin.
Det är mot den bakgrunden som vi moderater är
kritiska till och oroade över hur förslaget om ett väst-
svenskt storlän har tagits fram. Förslaget har nämligen
inte en demokratisk förankring. Hos den stora all-
mänheten i vårt län, Skaraborg, har därför förslaget
ingen egentlig legitimitet.
I den tidigare propositionen, 1995/96:38, skrev
regeringen: "Den närmare utformningen av ett nytt
västsvenskt län är emellertid ifrågasatt och därför går
det inte nu att lägga fram ett långsiktigt hållbart för-
slag om ny länsindelning." En utredning skulle tillsät-
tas, och i bostadsutskottet sades att utredningen skulle
ske förutsättningslöst.
Detta måste rimligtvis betyda att man inte be-
stämmer sig från början utan att utredningen prövar
olika alternativ och att berörda parter, dvs. kommu-
nerna och deras invånare, ges en reell möjlighet att
påverka.
Till detta kan sägas att en ny länsindelning aldrig
kan hålla i längden innan den täcker hela landet. Det
blir som att bara lägga några pusselbitar i ett pussel
som omfattar 100 bitar, med ständiga gränsproblem
som följd.
När jag träffar medborgarna i Gullspång undrar de
med all rätt varför Gullspångs kommun skall lyda
under länsstyrelsen i Göteborg när Kungsbacka kom-
mun även i fortsättningen skall ha sin länsstyrelse i
Halmstad, trots att Kungsbacka i mångt och mycket
kan betraktas som en förstad till Göteborg. Skaraborg
har här behandlats styvmoderligt, men så inte Hal-
land, där folkviljan har tillåtits slå igenom. Man kan
fundera varför.
Herr talman! Något verkligt inflytande från med-
borgarna i beslutsprocessen har inte funnits. Utreda-
ren skrev till kommunstyrelserna i Skaraborgs län för
ett år sedan att hans uppdrag inte kan tolkas på annat
sätt än att Skaraborgs län skall vara med i det nya
västsvenska länet, trots att 11 av länets 17 kommuner
sagt nej. Och i dessa 11 kommuner bor en stor majori-
tet av länets invånare. Det gäller t.ex. Skövde, länets
utan jämförelse största kommun, liksom Falköping
och Mariestad.
I propositionen som vi nu behandlar står det
mycket riktigt följande: "I Skaraborgs län har flertalet
kommuner varit negativa till att ingå i ett nytt väst-
svenskt storlän." I utskottets betänkande beskrivs det
så att bilden är "mera splittrad och komplex" i Skara-
borgs län än i övriga västsvenska län. Det är bara det
att utredaren, regeringen och utskottets majoritet inte
tar hänsyn till detta.
Utredaren säger t.ex.: "De förslag jag här lägger
har en mycket bred förankring." Denna breda förank-
ring gäller i varje fall inte kommunpolitikerna och
medborgarna i Skaraborgs län, även om den partipo-
litiska processen enligt utredaren verkat i riktning mot
att även Skaraborg bör ingå som en del i ett nytt län.
Den gäller i varje fall inte de fullmäktigeförsamlingar
som med stor majoritet eller enhälligt röstat nej till att
ingå i storlänet.
Vad som inte framgår av utredningen om ett väst-
svenskt storlän är omfattningen av det samarbete som
sker redan i dag över de gamla länsgränserna. På
sjukvårdsområdet fungerar detta samarbete bra, efter
vad jag kan förstå. Inom kultursektorn fattades ban-
brytande beslut i Västsverige när det t.ex. gällde att
samverka inom den nya regionmusiken i stiftelsen
Musik i Väst. Det är därför märkligt att den föreslag-
na försöksverksamheten inte skall omfatta kultursek-
torn. Västergötland är en enhet inom idrotten sedan
många år. Turismen är ett annat exempel på samarbe-
te över länsgränserna redan i dag. Men detta samarbe-
te är frivilligt, och bygger inte i något fall på några
beslut i Sveriges riksdag.
När utredningen var klar, innan propositionen
skrevs, ställde Sten Svensson en fråga till inrikesmi-
nistern om inte utredningen skulle skickas ut på re-
miss till berörda folkvalda församlingar. Svaret blev
att det inte var nödvändigt, eftersom utredaren genom
underhandssamtal med ett antal kommunalråd och
andra företrädare för parterna kommit överens om vad
som skulle gälla. Regeringen var än mindre intresse-
rad av folkmeningen i stort, eftersom enskilda med-
borgare över huvud taget inte fått komma till tals.
Någon folkomröstning kunde det inte bli tal om.
Därmed spreds också uppfattningen att frågan re-
dan var avgjord, att alla beslut var fattade och att det
inte var någon mening med att säga vad man tyckte.
Detta är kanske det allra allvarligaste i situationen -
att man inte avvaktar ens den formella beslutsproces-
sen. Människor upplever en vanmakt i sitt förhållande
till den här frågan, och kanske också till politiken i
stort.
Regeringen har haft så bråttom med att skapa
storlänet att den inte hinner med den demokratiska
beslutsprocessen. I Skaraborg är det bara invånarna i
Habo och Mullsjö som getts möjlighet att säga sin
mening, och de har med stor majoritet röstat för att gå
över till Jönköpings län.
Om riksdagen nu fattar beslut i enlighet med ut-
skottets majoritet anser man samtidigt att det inte
behövs några fler opinionsyttringar. Vi moderater kan
inte acceptera detta, och det kan inte skaraborgarna
heller. Vi kräver därför återremiss av ärendet till
utskottet så att den demokratiska beslutsprocessen får
tid att arbeta och så att landstinget ges möjlighet att ta
ställning till förslaget om en folkomröstning. På några
veckor har mellan 8 000 och 9 000 skaraborgare
skrivit på listor med krav på en folkomröstning. Varje
dag tillkommer ytterligare många hundra namn. Snart
har vi 12 000-14 000 namnunderskrifter.
Utredningen har föreslagit lokalisering av olika
länsorgan som finns med i bilaga 1, som är fogad till
betänkandet. Det är betecknande att inget organ av
större strategisk betydelse placeras i nuvarande Ska-
raborgs län.
Så sent som i går offentliggjordes att Riksskatte-
verket föreslår att skattemyndighetens ledningsfunk-
tion inte förläggs till Mariestad, som utredaren och
utredningen föreslog, utan till Göteborg. Jag såg att
socialdemokraterna i vårt län omedelbart gav ut ett
pressmeddelande där de krävde att så snart som möj-
ligt få träffa Riksskatteverkets generaldirektör för att
diskutera frågan. Nu har socialdemokraterna och
övriga ledamöter i kammaren här en möjlighet att i
lugn och ro diskutera frågan med generaldirektören
Anitra Steen, och gå med på en återremiss. Sedan kan
vi ta det den rätta vägen: Först information och dis-
kussion, och sedan beslut. Inte tvärtom.
Regeringen föreslår att en sammanläggning av
länsstyrelserna skall ge en besparing på 60 miljoner
kronor, men utredaren har bara kunnat redovisa en
besparing på 20 miljoner kronor. Resterande 40 mil-
joner kronor kommer att redovisas först långt efter det
att riksdagen har fattat sitt beslut. Vad det kommer att
innebära för de lokaliseringar vi kan läsa om i betän-
kandet i dag vet vi inte - bara att ingenting är säkert.
Ett viktigt skäl till storlänet är ju rationaliseringar och
besparingar.
Skaraborg kommer knappast att bli vinnare i kam-
pen om olika myndigheter och arbetstillfällen. Det är
därför Ronny Svensson, Sveriges mest kände och
erkände forskare i regionala frågor, verksam vi Mä-
lardalshögskolan, dömer ut hela projektet. Historiska
exempel visar, säger han, att oförankrade stora för-
ändringar slår tillbaka. Misstron mot politikerna bre-
der ut sig när folk upptäcker att besluten hamnar långt
ifrån dem - allt detta enligt Ronny Svensson.
Herr talman! Jag yrkar återremiss av ärendet till
utskottet så att den demokratiska processen kan ge-
nomföras med en folkomröstning. I andra hand yrkar
jag i enlighet med Stig Grauers avslagsyrkande, med
bifall till reservation nr 1 som är fogad till betänkan-
det.
I detta anförande instämde Sten Svensson (m).