Herr talman! Jag skulle vilja ställa några korta
frågor till Eva Eriksson, men först vill jag bara kon-
statera att Miljöpartiet självklart står bakom direktval
till regionfullmäktige. Det har vi gjort sedan lång tid
tillbaka. Vad det här gäller, är ju att man utvidgar
gränserna. Det blir ett för stort län. Det blir för stort,
helt enkelt. Det blir för långt mellan beslutsfattarna
och dem de gäller. Då funkar inte längre det här med
direktvalda fullmäktige.
Det här att man inte har ansvar när det gäller köns-
fördelning i indirekta val var ju rätt märkligt. Finns
det inga ansvariga som tillsätter de här personerna i
Väststyrelsens undergrupper och i Väststyrelsen? Det
måste ju finnas någon policy. Vad säger de kvinnor
som finns med? De är inte många, säger Eva Eriksson
nu, och det är just det jag menar. Man kan inte säga
att det här är ett indirekt val, och därför blir det på det
här viset. Det saknas ju ansvar någonstans. Någon
borde ha tagit ansvar för det här.
Eva Eriksson ser storlänet som ett företag, som jag
ser det. Det gäller att konkurrera, att vara galant utåt,
att kunna vinna fördelar och att växa. Hon ser inte det
här som en social hemvist för människor i första hand.
Hon gör t.o.m. liknelsen med ett nav. Då ser jag
genast ett nav som man smörjer, Göteborg. Sedan har
vi ekrar ut till en förslitningsyta som vi kallar för
däck. Det skulle då vara ytterområdena, som egentli-
gen bara får skräp av det hela. Den liknelsen var inte
så bra, Eva Eriksson.
Sedan kommer jag in på min sista fråga. Den gäl-
ler de här förhoppningarna som Eva Eriksson har. Om
de inte blir uppfyllda, ställer Folkpartiet då upp på att
en sådan här utvärderingskommitté får de befogenhe-
ter som behövs för att föreslå förändringar och åter-
ställanden?