Fru talman! När fyra stora tidningar för en tid se-
dan gemensamt publicerade bilder på aktiva nazister
visade man människor som i Sverige aktivt föresprå-
kar nazismens förakt för demokrati och mänskliga
rättigheter. Det var en drastisk åtgärd att publicera
dem, kan man tycka, men det finns stor anledning att
motarbeta sådana krafter.
Det finns andra, kanske var för sig mindre allvar-
liga tecken på demokratins försvagning.
Medlemsantalet och vitaliteten i folkrörelser och i
politiska partier minskar.
Valdeltagandet har minskat. Inte bara politiker-
förakt utan också förakt för politiken har blivit vanli-
gare.
Civil olydnad som politisk arbetsmetod används
nu i större omfattning. Metoden förespråkas t.o.m. i
ett nytt handlingsprogram för ett av riksdagens parti-
er.
Allt detta sker på bekostnad av det politiska sam-
talet, den klargörande diskussionen, jämkningen och
kompromissen, som är goda kännetecken för den
svenska demokratin.
Demokratins vitalitet är allas vårt ansvar - det är
ditt och mitt engagemang som är avgörande. Aldrig
så välmenande tekniska förändringar av demokratins
regelverk kan inte ersätta vars och ens personliga
engagemang.
Genom många människors arbete i olika folkrö-
relser och intresseorganisationer har den s.k. mellan-
valsdemokratin starkt bidragit till att vitalisera den
svenska demokratin. Demokratin får aldrig stelna i
sina former, och den får inte tas för given. Varje ge-
neration måste vinnas för demokratins ideal.
Fru talman! Den svenska regeringsformen har va-
rit i kraft i 25 år. Inledningsorden - "All offentlig
makt i Sverige utgår från folket" - är principiellt
uppfordrande och genomsyrar hela regeringsformen.
Detta står i skarp kontrast till kungamakt och elitsty-
re, som var ledstjärnan i den äldsta föregångaren.
Det finns inom den demokratiska ideologins ram
två traditionella sätt att se på maktutövningen i en
stat. Det ena är den radikala uppfattningen - den som
företräds av den politiska vänstern. Olof Palme ut-
tryckte saken så här: "Politik är att vilja och social-
demokratisk politik är att vilja förändring". Politikens
uppgift är att förändra samhället, att förbättra och att
bygga nytt. Författningens uppgift är enligt detta
synsätt att ge ramar för samhällsförändringen. Folkets
vilja till förändring ska manifesteras i nya lagar och
nya regler. Folksuveränitetens princip genomsyrar en
sådan författning.
Motsatsen är den konservativa uppfattningen, som
företräds av den politiska högern. Där är politikens
uppgift att bevara ett gammalt samhällssystem. För-
fattningen ska bromsa utvecklingen och förhindra
alltför tvära politiska förändringar. Folkets vilja
måste tämjas och endast tillåtas slå igenom långsamt.
Många länder har författningar som lägger ton-
vikten rejält åt det ena eller andra hållet. Storbritanni-
en, å ena sidan, går längst åt det radikala hållet. Där
finns inte ens en skriven författning. Traditioner och
parlamentariska beslut styr. I USA är å andra sidan
det politiska beslutsfattandet mycket hårt styrt av
författningen. Ytterst är möjligheten att genomföra
politiska beslut beroende av juristerna i högsta dom-
stolen.
Den svenska regeringsformen tillkom efter nästan
30 års diskussion och är resultatet av väl avvägda
kompromisser mellan olika intressen och viljor. Den
är en kompromiss mellan de båda ytterligheterna,
men med tyngdpunkten åt det radikala hållet. Den ger
ett stort utrymme för folksuveräniteten, ytterst före-
trädd av oss här i riksdagen.
På senare år har de politiska och ekonomiska eli-
terna visat en allt starkare vilja att vrida författningen
åt höger - att minska den politiska viljans möjligheter
till genomslag. När SNS Demokratiråd, finansierat av
den samlade högern, diskuterar förändringar av rege-
ringsformen handlar det om olika metoder att minska
folkets - politikens - makt. Det senaste exemplet är
skriften Makten över politiken: om konstitutionella
spelregler och politikens innehåll. Moderaterna och
andra borgerliga partier argumenterar med ökad in-
tensitet för en författningsdomstol som skulle ge
experterna större inflytande över beslutsfattandet.
Förslag finns också om obligatorisk lagrådsgransk-
ning innan propositioner får läggas fram. Syftet är att
utöka de ekonomiska och politiska eliternas inflytan-
de.
Häromdagen föreslog Socialstyrelsen att endast
experter ska få fatta vissa beslut inom socialtjänstla-
gen. Det är ett elitistiskt experttänkande där de förtro-
endevaldas roll blir att skriva målformuleringar och
taxera ut skatt till experternas beslut. Förslagsställar-
na har missförstått demokratin. Medborgarnas repre-
sentanter ska inte utestängas från den offentliga verk-
samhetens beslutsfattande.
När man ifrågasätter folks förmåga och vilja att
förstå och sätta sig in i politiska frågor upprörs jag in
i själen. Grundvalen för demokratin är att alla männi-
skor är kompetenta att delta i val - att avge sin röst
efter deltagande i och värdering av den politiska de-
batten.
Fru talman! Revisionens ställning diskuteras för
närvarande. Låt mig vara tydlig på den punkten. Det
är av yttersta vikt att vi har en stark och kompetent
revision med stor integritet som ser till att politiskt
fattade beslut genomförs enligt lag och förordning
och på ett ekonomiskt effektivt sätt. Det har vi i Sve-
rige. Frågan om Riksrevisionsverkets ställning hand-
lar dock om en annan sak, nämligen den svenska
förvaltningsmodellen, från början skapad av Axel
Oxenstierna. Genomförandet av beslutad politik dele-
geras till självständiga verk och myndigheter under
regeringen. Denna tradition är unik för Sverige. I
andra länder, t.ex. Storbritannien, är begreppet mi-
nisterstyre okänt. Där ses det som en självklarhet att
den ansvarige ministern också är med och detaljstyr
verksamheten. Sådan är inte vår svenska tradition. Att
vår modell är gammal och unik är ändå inget argu-
ment för att ändra den.
I vårt system är det viktigt att regeringen har möj-
lighet att granska sina ämbetsverk. Det är Riksrevi-
sionsverkets uppgift. Granskningen av regeringen ska
riksdagen göra, och det sker genom KU och Riksda-
gens revisorer.
Än viktigare är att revisionens uppgift är att
granska hur politiska beslut genomförts - inte att
förhindra eller ändra politiska beslut. I debatten
glöms detta ofta bort. Vi riskerar att få en politiserad
revision där experter överprövar politiska beslut.
Fru talman! "All offentlig makt i Sverige utgår
från folket." Det råder inget tvivel om innebörden av
vår regeringsform. Endast folkviljan i sig är en legi-
tim grund för maktutövning i vårt land. Alla försök
att grunda maktanspråk på något annat måste avvisas.
Principiellt ska ingen, vare sig jurister eller revi-
sorer, ha rätt att överpröva riksdagens beslut. Att
stifta lag är en uppgift för oss folkvalda och oss alle-
na. Denna folksuveränitetens princip är grunden för
den svenska demokratin. Den måste vi alltid försvara.
Att vår regeringsform skiljer sig från andra länders är
inte något argument för att ändra den.