Fru talman! I likhet med dagens första talare väl-
jer jag att inleda med att citera en psalm. Men jag
väljer "Förfäras ej, du lilla hop", inte för att jag är
speciellt stridslysten - det är ju arméns gamla
krigspsalm - utan med en liten anspelning på antalet
närvarande i kammaren.
Fru talman! Ser man tillbaka på det förra seklet
kan man konstatera några avgörande skeenden. De-
mokratin har segrat, låt vara att detta inte har skett i
hela världen ännu. Kollektivismens nederlag som
ideologi och praktik är också uppenbar. "1900-talets
största politiska händelse är socialismens undergång",
säger filosofen Irving Kristol.
Marknadsekonomins triumf är också påtaglig. Det
är i dag svårt att hitta företrädare för planhushållning.
Finns det någon sådan i riksdagen kunde det vara
intressant att höra argumenten. Sambandet mellan
marknadsekonomi och demokrati är också mycket
påtagligt, nämligen på det sättet att demokratin endast
kan existera i en marknadsekonomi. Marknadseko-
nomi kan visserligen, i varje fall en outvecklad form,
förekomma också i auktoritära stater och rentav i
diktaturer, åtminstone för en tid. Enligt vad många
erfarenheter tyder på kommer dock pluralismen i en
marknadsekonomi så småningom att leda till krav
också på demokrati.
Jag tror att vi under vår livstid förhoppningsvis
kommer att se förändringar på det sättet exempelvis i
Kina, dvs. den leninistiska principen om ett enda parti
som vet allas bästa kommer inte att kunna bestå i en
framväxande marknadsekonomi.
Nu är det viktigt att understryka att en marknad-
sekonomi inte uppstår utan vidare, utan att rättssam-
hället och rättssamhällets institutioner är nödvändiga
förutsättningar för en fungerande marknad. Jag syftar
på oväldiga domstolar, tydliga äganderätter osv.
Rättsstaten vilar dock ytterst på medborgarnas mora-
liska känsla.
Så här skriver ekonomen och samhällsfilosofen
Röpke i klassikern Bortom utbud och efterfrågan:
Marknaden kan endast trivas som en del av en bor-
gerlig samhällsordning. Denna präglas av "individuell
strävan och individuellt ansvar, oantastliga normer
och värden, en i äganderätten förankrad oavhängig-
het, kalkylering och risktagande, räknande och spa-
rande, livsplanering på eget ansvar, samhörighet med
gemenskapen, sinne för traditionen - - -."
I vår egen historia kan vi se hur rättsstaten föregår
såväl marknadsekonomin som demokratin. Marknad-
sekonomins genombrott med upphävande av skråför-
ordningar och annat - viktiga milstolpar är här be-
sluten 1846 och 1864 - banar väg för demokratin och
välfärdssamhället.
Vi måste också vara medvetna om politikens
gränser. En grund demokratiuppfattning som säger att
demokratin växer i takt med det politiska beslutsfat-
tandet måste avvisas.
Hans Zetterberg har uttryckt detta väl. Detta blir,
fru talman, det sista citatet i mitt anförande. Så här
skriver Hans Zetterberg i en av Demokratiutredning-
ens skrifter:
"1900-talets segrande demokrati missade några
enkla sanningar om samhället. Man kan uttrycka
dessa självklarheter i fyra punkter:
· I allt väsentligt har affärslivets problem ekono-
miska lösningar, kunskapsproblemen har veten-
skapliga lösningar, konstens och skönlitteraturens
problem har estetiska lösningar och moralfrågor
har etiska lösningar.
· Ibland kan politiken bidra till dessa lösningar,
men den ger sällan eller aldrig de väsentliga de-
larna av lösningen.
· Politiker är däremot oumbärliga i lagstiftningen
om den allmänna ordning som kräver polis, fogde,
domare, kriminalvård och försvarsmakt.
· För dessa kärnområden passar demokratin bäst av
alla statsformer och endast här bör den vara helt
utslagsgivande."
Inställningen att det politiska beslutsfattandet i ett
fritt samhälle måste vara begränsat får viktiga kon-
sekvenser för exempelvis synen på skatternas omfatt-
ning och på frågorna om valfrihet och egenmakt.
Dessa frågor har diskuterats en del tidigare i den
allmänpolitiska debatten, så jag väljer att inte närmare
gå in på dem här.
Låt mig i stället nämna något om ett annat ämne
som de senaste åren rönt ett allt större intresse, vilket
vi har kunnat se på bokutgivning m.m. Vi har i Sveri-
ge vad man kan kalla en konstitutionell demokrati, en
kombination av folksuveränitet och maktdelning.
Maktdelningstraditionen är visserligen relativt svag i
Sverige jämfört med i andra länder, men det finns
ändå vissa sådana inslag som ett arv från 1809 års
regeringsform.
Kommunernas brist på självständighet antyder
problem som har med gränsdragning och maktbalans
att göra. Den otydliga rågången gör att den socialde-
mokratiska staten sett sig oförhindrad att ingripa mot
kommunernas självständighet, t.ex. beträffande han-
teringen av de kommunala bostadsbolagen. Här krävs
det en tydligare kommunal självstyrelse, vilket i sin
tur kräver judikalisering, dvs. tydligare regler som vid
tvist får hänskjutas till juridisk tolkning.
Detta leder över till kravet på en bättre rättspröv-
ning. En bättre sådan kan utformas på olika sätt. Lag-
rådet - jag tänker nu på beslutsfattandet i riksdagen -
skulle kunna få en starkare ställning. Man kan tänka
sig att vanliga domstolar får detsamma om uppenbar-
hetsrekvisitet slopas och man kan tänka sig en för-
fattningsdomstol. Vilken teknisk lösning man väljer
är dock inte avgörande.
Den svaga ställning grundlagen har i Sverige har
sin bakgrund i en vänstertradition som säger att den
politiska makten ska vara oinskränkt. Att tjänstemän
ska kunna stoppa socialistiska projekt med hänvis-
ning till grundlagen är en styggelse för detta tänkan-
de.
Emellertid är föreställningen att politikerna i ett
system med t.ex. en författningsdomstol inte får sista
ordet felaktig. En sådan domstol har av folkets valda
representanter fått i uppgift att tolka om lagar och
beslut står i överensstämmelse med grundlagen. Om
majoriteten är missnöjd med ett utslag kan man alltid
ändra lagen eller ändra grundlagen.
Majoritetens styrelse förverkligas alltså genom
vissa bestämda procedurer och institutionella ord-
ningar. Demokratin bygger på vissa procedurregler
som befrämjar det demokratiska systemets stabilitet
och kvalitet.
Varför skulle det då vara odemokratiskt med ett
särskilt organ som prövar om folkets konstitutionellt
uttryckta vilja efterlevs i det politiska vardagsarbetet?
Fru talman! Frågorna om maktdelning har under
förra året aktualiserats bl.a. i samband med bråket
kring Riksrevisionsverket. En ny förståelse för värdet
av fristående institutioner för revision exempelvis,
men även för rättsprövning, tycks ha blivit följden.
T.o.m. LO-tidningen skrev i höstas att revisionen bör
vara självständig. En insikt att demokratin inte för-
svagas utan förstärks av sådana fristående institutio-
ner verkar med andra ord sprida sig, vilket bör väl-
komnas.