Fru talman! Begreppet trygghet är mycket stort,
och för att uppnå trygghet behöver också en rad olika
faktorer uppfyllas. Social trygghet, ro i själen, rätten
till jobb och bostad och ett tryggt, ordnat samhälle -
listan kan göras lång. Men jag tänker i mitt anförande
endast beröra några för mig i hjärtat oerhört viktiga
delar.
En stor utmaning för att det svenska välfärdssam-
hället ska kunna förmedla trygghet är att bryta den
växande sociala och etniska segregationen. Den är
kanske allra mest framträdande i storstäderna. Segre-
gationen hotar att undergräva den grundläggande
förutsättningen för varje stadsbildning, medborgarnas
känsla av gemensamt ansvar för varandra och för sin
stad, sin bygd. I många storstäder runt om i världen
existerar inte längre detta grundläggande ansvar.
Resultatet av en sådan utveckling är förödande: social
utslagning, kriminalitet, miljömässig kollaps och i
förlängningen en total likgiltighet inför det demokra-
tiska systemet.
Fru talman! Rätten till en bra bostad och till boen-
dekostnader som är realistiska är också en välfärds-
fråga som hänger samman med tryggheten. Bostads-
marknaden i huvudstadsregionen är för närvarande
"sjuk" och bidrar i hög grad till segregationen och
social utslagning. Det är viktigt att de kommunala
bostadsbolagen får fortsätta att spela en viktig roll för
bostadsförsörjningen. Därmed, fru talman, är inte sagt
att man ska förbjuda dem att verka på den s.k. mark-
naden. Men det som nu sker är en utförsäljning av
bostadsbolagen, och man tvingar fram ombildningar
till bostadsrätter, vilket är upprörande.
Fru talman! Den bostadspolitik som för närvaran-
de bedrivs i Stockholms stad bidrar starkt till ökade
klassklyftor i samhället. Lägg därtill det faktum att
det byggs för lite bostäder i Stockholmsregionen, och
morgondagens bostadssituation blir närmast ohållbar.
Fru talman! För att känna trygghet krävs självklart
att man ska våga gå ut på gator och torg, att man vid
en utsatt situation ska känna att det går att få hjälp när
nöden så kräver och när man känner sig utsatt.
Stockholmsområdets betydelse som internationell
mötesplats ökar. Riksdag och regering står ofta värd
för stora konferenser. Dessa kommer att bli fler också
under Sveriges ordförandeskap i EU. Huvudstadens
attraktionskraft är en viktig del också för landet i
övrigt och bidrar till att stora idrottsevenemang med
både nationell och internationell prägel anordnas.
Och det är bra. Men det innebär också att det behövs
resurser för att klara ordningen.
Under 1990-talet har den maffialiknande brotts-
ligheten, mc-brottsligheten, den ekonomiska brotts-
ligheten och annan grov brottslighet som hotar rätts-
samhället och som i huvudsak finns i eller styrs från
storstäderna blivit alltmer omfattande. Risken för att
bli utsatt för brott är stor i storstäderna, och det är
onekligen därifrån som mycket av den ekonomiska
brottsligheten sprids.
Fru talman! Dessa faktorer måste enligt min me-
ning finnas med i beräkningen vid fördelning av re-
surser för att möta det behov som polismyndigheten i
t.ex. Stockholm har.
I detta sammanhang, fru talman, är det viktigt
också att framhålla att det är nödvändigt att se till att
utbildade poliser befrias från uppgifter som rätteligen
åligger socialtjänsten eller i övrigt med fördel kan
fullgöras av icke polisutbildad personal.
Fru talman! Vård, skola och omsorg är frågor som
är starkt integrerade i tryggheten. När fungerande och
klart utvecklingsbara offentliga sjukhus säljs ut, pri-
vatiseras, är det ett klart brott mot den generella rätten
till trygghet. I praktiken innebär det på sikt mindre
intäkter och kostnadsökningar för den offentliga
sjukvården. Lägg därtill att man genomför skatte-
sänkningar med 1 miljard i sjukvårdsbudgeten i
Stockholms län. Då är det lätt att förstå vad det får för
konsekvenser för tryggheten, för varje individ i det
svenska samhället, och vad den har rätt att kräva.
Men framför allt är den privatdrivna sjukvården
oerhört ojämlik. Den som kan betala får en bättre
vård som ändå inte är riskfri eftersom den tenderar att
bli "överförfriskad".
Fru talman! I debatten om trygghet som har förts
här är det märkligt hur man slår också mot barnsjuk-
vården från den borgerliga sidan. I Stockholm tar
man nu betalt för barnsjukvård. Enligt min mening
och enligt socialdemokratisk definition får ett barns
hälsa inte avgöras av hur mycket pengar föräldrarna
har.
Till sist, fru talman: För att känna trygghet måste
man också känna sig älskad, bli omtyckt, bli trodd
och - som det också talades om i den inledande all-
mänpolitiska debatten - bli synlig och sedd. Den som
känner sig ensam och isolerad kan aldrig känna sig
trygg om inte detta finns med i helhetsbilden av
trygghet. I detta sammanhang drar storstadsregioner-
na det kortaste strået eftersom det i mängden av alla
andra är lätt att bli osynlig. Är man dessutom gam-
mal, har man mist sitt kontaktnät, har man inte nät-
verket kvar, har nätverket tunnats ut, börjar krämpor-
na göra sig alltmer påminda, är man ensamstående, är
man kanske inflyttad från annan ort - då är det kan-
ske inte allra viktigast att utöka servicen om det sak-
nas känsla, lyhördhet och medmänsklighet.
Antalet ensamma människor ökar alltmer i stor-
stadsregionerna, därför är det nödvändigt att också
skapa fler mötesplatser och att begreppet livskvalitet
integreras på alla nivåer. Man måste kunna koppla
samman teknisk utveckling och humaniora på ett
betydligt bättre sätt än vad som görs i dag.
Fru talman! Jag blir väldigt orolig när jag hör
många moderater från talarstolen som uttryckligen
vill att klassklyftorna ska öka mer och mer. Bekymret
är inte att vi får fler medelklassinkomsttagare. Det
kanske vi behöver. Bekymret i dag är att vi får alltfler
rika människor och alltfler fattiga människor.
Övriga frågor