Fru talman! För det första tycker jag att det är fa-
scinerande att man går till kammaren, begär replik
och ställer frågor om precis vad som helst, oavsett om
det har med det tidigare anförandet att göra eller inte.
Men låt mig ändå svara på några av de frågor som
Siw Wittgren-Ahl ställer. Min poäng är att svensk
välfärdsdebatt ofta ägnar sig åt saker helt vid sidan av
människors liv. Det har blivit en välfärdsdebatt som
är mer beroende av politikens spel och vem tar vem i
politiken än den verklighet och vardag som många
människor upplever. Jag tycker att just diskussionen
kring de unga familjerna visar detta. Winbergs utspel
i somras visar att hon lever med 60-talets bild av hur
människor har det. Men alla de ungdomar man träffar
som verkligen kämpar på kronan för att få det att gå
ihop känner inte igen sig. Det blir ett enormt främ-
lingsskap mellan dem och politiken.
Jag försökte säga att vi måste flytta välfärdsde-
batten från spelteorin och makropolitiken och mer
beskriva människors vardag och välfärd. Det är bara
då politiken kan svara på de behov människor har.