Herr talman! Fyra riksdagsledamöter har i fem
interpellationer ställt frågor till mig om de djurförsök-
setiska nämnderna. Eftersom innehållet i interpella-
tionerna till stora delar är detsamma har jag valt att
besvara dessa i ett sammanhang. Gudrun Lindvall har
i två interpellationer ställt flera frågor om de djurför-
söksetiska nämndernas verksamhet, bl.a. om möjlig-
heten att överklaga nämndernas beslut och om djur-
försök i utbildningen. Ragnhild Pohanka frågar bl.a.
om de djurförsöksetiska nämndernas arbetsformer.
Marianne Samuelsson frågar om tillsättningen av de
djurförsöksetiska nämndernas ledamöter och om
jävssituationer i nämnderna. Birger Schlaug ställer
frågor om CFN:s allmänna råd.
Riksdagen har nyligen beslutat att de djurförsök-
setiska nämnderna från den 1 mars i år skall godkänna
eller avslå en ansökan om försöksdjursanvändning.
Detta innebär ett förtydligande av de djurförsöksetis-
ka nämndernas ställning och en förstärkning av deras
roll.
De djurförsöksetiska nämndernas beslut kan, som
Gudrun Lindvall påpekar, bara överklagas av sökan-
den. I detta sammanhang bör noteras att djurskydds-
organisationerna är representerade i nämnderna och
deltar i prövningen.
Överklagande av ett beslut som den djurförsök-
setiska nämnden har fattat skall enligt 38 § djur-
skyddslagen ske till en allmän förvaltningsdomstol.
Domstolen har då att pröva om den djuförsöksetiska
nämnden beslutat i enlighet med gällande bestämmel-
ser, dvs. samma typ av prövning som det ankommer
på domstolarna att göra i alla överklagandeärenden
inom vitt skilda områden. Vid behandlingen i domsto-
len kommer parterna att få möjlighet att yttra sig. I
detta fall utgörs parterna av den som har överklagat
beslutet och den djurförsöksetiska nämnden. Om
domstolen finner att expertutlåtande behövs för att
avgöra ärendet har domstolen möjlighet att inhämta
detta.
Allmänna råd utfärdas av myndigheter för att ge
vägledning i en viss fråga. CFN:s allmänna råd är inte
tvingande, men avsikten är givetvis att de skall följas.
De är ett viktigt stöd både för forskaren i hans för-
söksplanering och för den djurförsöksetiska nämnden
vid bedömningen av en ansökan om att få använda
försöksdjur. CFN har utfärdat sju allmänna råd med
rekommendationer om hur en viss typ av försök eller
metod bör utföras.
Interpellanterna ställer många ytterligare frågor
om de djuretiska nämndernas verksamhet. Frågorna
behandlar bl.a. arbetsformer, bedömning av djurför-
sök med avseende på allmännyttan, begränsning av
djurs lidande, djurförsök i utbildningen, tillsättningen
av ledamöter samt om jäv och kollegialitet.
Regeringen anser att användningen av försöksdjur
skall begränsas så mycket som möjligt. Inom vissa
områden är dock trots allt användning av försöksdjur
berättigad. Den djurförsöksetiska prövningen är till-
sammans med övriga bestämmelser inom försöksdjur-
sområdet därför av stor betydelse för att tillförsäkra
försöksdjuren ett starkt skydd.
Mot bakgrund av regeringens ståndpunkt att an-
vändningen av försöksdjur skall begränsas tillkallade
regeringen på våren 1997 en särskild utredare (Jo
1997:3). Utredaren skall se över CFN:s verksamhet
och utvärdera det stöd som lämnas till forskning om
alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår också att
göra en analys av de djurförsöksetiska nämndernas
hittillsvarande verksamhet och den praxis som utveck-
lats inom nämnderna. Utredaren skall även lämna
förslag till hur försöksdjursanvändningen skall kunna
begränsas ytterligare. Uppdraget skall redovisas se-
nast den 30 juni i år.
Det nu redovisade utredningsuppdraget innebär
således att viktiga frågor inom försöksdjursområdet
kommer att klarläggas. Flera av dessa frågor tas upp i
de aktuella interpellationerna. Utredaren kommer att
överlämna sitt betänkande inom knappt två månader.
Jag är förvissad om att utredaren i sitt betänkande
kommer att redovisa situationen inom viktiga avsnitt
av försöksdjursområdet, vilket tillsammans med re-
missbehandlingen ger regeringen det underlag som
behövs för att ta ställning. Jag förutsätter vidare att en
bedömning av den djurförsöksetiska prövningen och
dess framtida utformning för att ge försöksdjuren ett
förstärkt skydd kommer att finnas med i redovisning-
en av kommittéuppdraget. Jag vill därför inte nu ge-
nom uttalanden föregripa diskussionen om formerna
för den djurförsöksetiska prövningen och därmed
sammanhängande frågor.