Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Svar på interpellationerna 1997/98:309, 312, 260 och 308 och 304 om de djurförsöksetiska

GUDRUN LINDVALL (mp), 1998-05-08 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag har ställt två interpellationer som

har lagts ihop och tas upp i ett sammanhang, vilket jag

beklagar.

Den första interpellationen hade vi mycket väl

kunnat diskutera här när riksdagen beslutade om att

de djurförsöksetiska nämnderna skulle bli beslutande.

Vi var nog många här i kammaren som var ledsna för

att ministern inte ville ta sig tid och vara med i den

debatten. Generellt tycker jag att ministern har varit

med för litet i debatter, fru talman, som har varit re-

sultat av propositioner. Det är väldigt sällan som vi

har fått möjlighet att diskutera.

I svaret säger Annika Åhnberg att det inte går att

svara på de flesta av våra frågor därför att det sitter en

utredning. Men därför blir det ännu mer underligt.

Trots att det sitter en utredning som skall se över hur

de djurförsöksetiska nämnderna fungerar har rege-

ringen lagt fram ett förslag om att de skall vara beslu-

tande. Vi är nog många, även i Miljöpartiet, som

anser att det beslutet kom för fort. Det hade varit

lämpligt att avvakta vad utredningen säger om hur det

fungerar i de djurförsöksetiska nämnderna och om hur

relationen till Centrala försöksdjursnämnden skall

vara.

Det fungerar oerhört olika i de djurförsöksetiska

nämnderna. I vissa tas alltid beslut i plenum, i andra

har man arbetsgrupper. I vissa får inte djurskyddsor-

ganisationerna vara med i arbetsgrupperna därför att

man anses, inom parentes, vara jävig. Det förutsetts

att man har en förutfattad mening. Det är mycket

märkligt. Det finns också djurförsöksetiska nämnder

som inte följer CFN:s råd. Det finns somliga nämnder

där vissa försök av princip alltid godkänns och andra

där de inte godkänns.

Jag kommer då in på min andra interpellation som

visar att i vissa fall kräver man smärtlindring, i andra

fall gör man det inte. Det finns t.ex. artritförsök där

reumatism framkallas. Det är försök som är oerhört

smärtsamma. En forskare har visat att det går alldeles

utmärkt att göra de försöken under smärtlindring.

Man ger Temgesic subkutant, och djuren slipper

smärta. Han har visat i en utredning att han får precis

lika goda och tillförlitliga resultat ändå.

Lik förbaskat godkänns ascitesförsök på samma

djurförsöksetiska nämnd, trots att forskaren inte vill

ge smärtlindring.

I regeringens proposition 1997/98:28 står det:

Djurförsök får inte utföras om det avsedda syftet med

försöket kan uppnås genom en annan tillfredsställande

metod som inte innebär användning av försöksdjuret.

Vidare skall alla djurförsök utformas på ett sätt som

medför minst lidande för djuren men ändå leda till

tillfredsställande försöksresultat.

Skall jag tolka det som att om en forskare kan visa

att det går att göra försöken under smärtlindring skall

de djurförsöksetiska nämnderna inte godkänna försök

av samma typ där forskaren inte vill lämna smärtlind-

ring?

Skall jag också tolka det som att ascitesförsöken,

som vi vet är mycket smärtsamma och där man skapar

antikroppar, inte skall tillåtas eftersom det finns alter-

nativa metoder? I Schweiz t.ex. är de försöken inte

godkända. Där kräver man att antikroppar odlas fram

med hjälp av cellodling.

Det finns alltså anledning att ställa sig en mängd

frågor, framför allt mot bakgrund av att de djurför-

söksetiska nämnderna nu är beslutande.

Man kan också fundera över en annan sak. Om en

forskare överklagar ett sådant här beslut och det går

till förvaltningsdomstol, hur skall domstolen då be-

döma det? Vi tänker oss att det finns ett försök som

inte har godkänts på ett ställe och att forskaren har

godtagit det. Sedan får en annan forskare nej i en

annan djurförsöksetisk nämnd och överklagar det

beslutet. Skall då domstolen se den första djurförsök-

setiska nämndens godkännande som ett prejudikat?

Vilken policy skall man ha?

Det finns en stor risk för att de nämnder som är

litet skarpare i sina bedömningar får underkänt genom

domstolens dom eftersom det kan finnas försök som

är godkända i andra djurförsöksetiska nämnder. Man

kan tänka sig att det sämsta blir norm.

Jag hoppas att jag får svar på de här frågorna. Vi

var många som önskade svar i den debatt vi hade i

februari här i kammaren.

Debatten

Hämtad sida: 13

13 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

GUDRUN LINDVALL (mp): Svar på interpellationerna 1997/98:309, 312, 260 och 308 och 304 om de djurförsöksetiska (1998-05-08) — PRESS0