Fru talman! Av Marianne Samuelssons inlägg gick
det tyvärr inte riktigt att bilda sig en uppfattning om
vad hon tyckte att jag bör ha en åsikt om, men om
Marianne Samuelsson menar att jag skall ta ställning i
frågan om forskare över huvud taget skall vara med
om att bedöma behovet av djurförsök, vill jag säga att
det är min uppfattning att det behövs också forskare i
den bedömningen. Jag menar inte att man kan bygga
upp en djurförsöksetisk prövning utan att forskare
deltar. Om det är detta Marianne Samuelsson åsyftar,
bidrar jag alltså redan nu med min uppfattning.
Låt mig också säga att de djurförsöksetiska nämn-
derna faktiskt beträffande 75 % av ansökningarna om
djurförsök är eniga i sin bedömning. Man kan av
debatten här få den uppfattningen att det råder mycket
delade meningar i varje prövning, men så är inte fal-
let.
Låt mig sedan säga till Gudrun Lindvall att jag för
min del tycker att de akustiska förhållandena här i
salen är alldeles utmärkta och att jag därför inte riktigt
kan förstå de svårigheter som hon tycks ha med att
uppfatta vad jag faktiskt säger. Det är inte så att jag
eller regeringen i övrigt saknar uppfattning om djur-
försök. Vi har en väldigt tydlig uppfattning, och den
finns också mycket tydligt uttryckt i direktiven till
utredningen.
Djurförsök skall både till sitt antal, till mängden
av djur som används och till det lidande som djur
utsätts för begränsas i allra mesta möjliga mån. Vi
säger däremot inte att djurförsök kan avvecklas. Ut-
redningen har inte fått direktiv om att arbeta med en
avvecklingsplan. Detta grundas på vår bedömning att
vi inte klarar oss utan djurförsök i vårt samhälle. Jag
tror att det skapar tydlighet att göra den markeringen,
eftersom det här någonstans i botten finns en grund-
fråga, nämligen om man över huvud taget är beredd
att acceptera detta eller inte.
Jag delar naturligtvis drömmen om att vi en gång
över huvud taget inte skall behöva djurförsök, men
jag kan inte se att det finns någon möjlighet för oss i
vårt samhälle nu att ha en sådan definitiv avveck-
lingsplan. Däremot skall vi ha en ständig strävan att i
alla avseenden begränsa användandet av djurförsök.
Låt mig också på de konkreta frågorna säga att det
inte är meningen att de djurförsöksetiska nämnderna
skall göra en ny typ av prövning. Den förändring som
vi har föreslagit och som riksdagen skall ta ställning
till går ut på att den prövning som nämnderna gör
skall väga tyngre. Den skall inte bara vara rådgivande
utan skall ha en helt annan tyngd. Det är en tydlig
markering av att den djurförsöksetiska prövningen är
mycket viktig.
När det gäller utredningens förslag kan jag på det
här stadiet inte ha en uppfattning om vad utredningen
skall föreslå mer konkret, men självfallet är en viktig
del att finna alternativ till djurförsök. Där är i sin tur
datorsimulering, som här nämndes, ett mycket viktigt
inslag.
När det gäller ascitesförsöken, som också togs upp
här, är det min bestämda uppfattning att vi måste
sträva bort från dem. De ansträngningarna pågår ock-
så.
När det gäller homosexförsök, som Gudrun Lind-
vall uttryckte det, kan jag inte ha en uppfattning en-
bart på grundval av det hon sade. Om Gudrun Lind-
vall menar att man utifrån ytterst ytliga informationer
skall kunna bilda sig en uppfattning och svara på om
någonting är berättigat eller inte, instämmer jag inte i
en sådan definition av vad en etisk prövning egentli-
gen innebär. Jag kan inte ta ställning till om just de
här försöken har varit berättigade eller inte, men det
är naturligtvis oerhört viktigt att de djurförsöksetiska
nämnderna har möjlighet att göra det.
Återigen: Arbetsformerna är viktiga. Ordförande-
na i nämnderna är i dag domare. Jag tycker i och för
sig på det här stadiet att det kanske är en lämplig
kompetens, men vi får se om det kommer att föreslås
andra möjligheter.