Fru talman! Låt mig först säga något i frågan om
jag anser att det brister i prövningen. Det är klart att
på ett verksamhetsområde där allting är frid och fröjd
och allting fungerar tillfredsställande tillsätter man väl
inte en utredning med ett uttalat syfte att ytterligare
begränsa den här verksamheten.
Av detta måste man dra slutsatsen att skälet till att
vi har tillsatt en utredning är att vi finner det oerhört
angeläget att begränsa antalet djurförsök och begränsa
djurs lidande vid djurförsök så mycket som det bara
någonsin är möjligt. Det finns också bakom tillsättan-
det av utredningen en oro för att vi kan ha tappat
tempo i den ambitionen i vårt land. Det är skälet till
att utredningen har tillsatts.
Jag vill däremot inte medan utredningen arbetar
och innan den har avlämnat sitt betänkande ha en
uppfattning och ett svar på dessa frågor. Frågorna har
ställts. Utredningens betänkande, den diskussion och
den remissomgång som kommer att följa på utred-
ningen kommer förhoppningsvis att ge ett tillräckligt
uttömmande svar. Jag kan som enskild person, även
om jag i det här fallet är en person med ett stort an-
svar, inte på egen hand ha en tillräcklig överblick för
att personligen ge ett svar på det här stadiet. Men jag
är angelägen att vi kan ge ett svar.
Jag anar hos Marianne Samuelsson en irritation
över att vi över huvud taget har brytt oss om att tillsät-
ta en utredning, och att vi dessutom gjorde det långt
innan Marianne Samuelsson kom på att hon skulle
skriva en interpellation i ämnet. Jag undrar om inter-
pellanten anser att det var fel att tillsätta utredningen
och att hon beklagar det. Jag vill för min del framhål-
la att vi tycker att det är en oerhört viktig fråga. Det
var skälet till att vi tillsatte utredningen och inte att vi
skulle ha någonting att gömma oss bakom.
Låt mig också säga att jag inte tycker att det är
orimligt att det är forskare som deltar i bedömningen
av forskningsprojekt. Detta som en liten del i den
oerhört komplicerade diskussionen om jäv och kolle-
gialitet, som dock är en av de aspekter där vi verkli-
gen behöver fördjupa diskussionen.
Det är inte särskilt många länder i världen som
över huvud taget har den här typen av omfattande
etisk prövning. Det är såvitt jag vet inget annat land
som har en etisk prövning där allmännyttan deltar
med en så omfattande representation som i Sverige,
eftersom de djurförsöksetiska nämndernas samman-
sättning är sådan att de till hälften utgörs av allmän-
nyttans företrädare. Men jag menar att det också är
viktigt för en djurförsöksetisk nämnd att ha tillgång
till forskares bedömning av andra forskares projekt.
Hur man skall hantera frågor om jäv och kollegi-
alitet hoppas jag också att vi i och med utredningen
får en bättre möjlighet att diskutera. Låt mig i det
sammanhanget säga - med anledning av Ragnhild
Pohankas interpellation, om jag inte minns fel - att
det naturligtvis inte är acceptabelt att det förekommer
personangrepp och att man på det sättet försöker
hindra eller försvåra nämndledamöters verksamhet
eller åsiktsyttranden.
Gudrun Lindvall tycker att det är konstigt att vi
över huvud taget har, i förtid som hon menar, fattat
beslut om att de etiska nämnderna skall ha en starkare
roll när det gäller den etiska prövningen. Jag menar
att det är en markering av att den etiska prövningen
behövs. Det är också en markering av att vi tycker att
modellen i princip är riktig.
Om Gudrun Lindvall vill föreslå en helt annan
modell med en annan konstruktion än den här typen
av nämnder är det ytterligare en bekräftelse på att
utredningen och en diskussion om hur prövningen
över huvud taget skall gå till verkligen är nödvändig.
Låt oss i så fall återkomma till den diskussionen då.
Jag för min del anser att den modell vi har valt i grun-
den är bra. Men den kan och bör förbättras.