Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag skulle
vilja fråga om ministern delar vår syn att det finns
stora brister i de djurförsöksetiska nämndernas pröv-
ning. Enligt samtal med olika medlemmar som har
suttit med där har det varit olika behandling. Man har
också förutsatt att eftersom någon har en viss åsikt
behöver man kanske inte lyssna.
Jag tycker nog att människor som kommer från en
viss förening inte är jäviga. De har ingen egen vin-
ning. Däremot kan man möjligen tycka att de som
själva forskar har ett intresse av det här på ett annat
sätt.
Jag vill fråga ministern hur hon ser på de här
bristerna. Är tanken med utredningen att den skall
leda fram till förslag som gör att man kommer till
rätta med de här missförhållandena? Jag vet att det
här nästan är färdigbehandlat. Men jag vet också att
det kanske inte händer så mycket. Kan vi förvänta oss
att regeringen kommer med förslag som stramar upp
nämnderna när vi kommer till en proposition?
Fru talman! Så till avvecklingsplan för djurförsök.
Många partier har krävt en uppstramning av djurför-
sök under förra årets riksmöte. Samtliga krav avslogs
tyvärr med hänvisning till att kraven redan tillgodo-
sågs av de olika organ som finns för kontroll och
planering av djurförsök.
Det här är från en motion som jag var med om att
skriva 1989/90. Det var tydligen en stor fråga redan
då. Vi krävde då att det skulle upprättas en avveck-
lingsplan för djurförsöken. Målet var en ytterligt stark
begränsning av djurförsöken.
Det finns också bevis för att man kan använda just
cellodlingar och andra metoder. De försök man gör på
djur är inte heller direkt översättbara på människor.
Jag läste om ett försök i en faktapromemoria. Man
började med vissa försök på möss, och sedan frågade
man om man fick använda marsvin. Det slutade med
att man utan något direkt tillstånd använde apor i
samma försök. Nu tycker jag egentligen att djur i och
för sig är lika. De känner allihop, och de är levande.
Men aporna har kanske en större möjlighet att känna
ångest, att förstå vad som skall hända och att vara
rädda för smärtor. Vissa andra djur kanske inte upp-
lever det lika tydligt. Många av aporna är dessutom
utrotningshotade.
Jag ser ingen begränsande effekt av de djurförsök-
setiska nämnderna, om det är så få som 100 försök av
20 000 som avslås. Det ser jag mycket allvarligt på.
Det kan inte vara så, och det visar sig att det inte
heller är så, att det bara är seriösa forskare som tar
upp olika saker som måste undersökas och som vi har
direkt nytta av i jämförelse med den smärta och pina
som djuren utsätts för.
Vi vet också att förhållandena för många djur un-
der den tid de lever fortfarande är mycket dåliga. Det
gäller både apor och andra djur. De har för liten rörel-
seyta och har ingen möjlighet att leva som djur behö-
ver leva.