Herr talman! Det har tidigare här i dag talats om
oro, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i sina
motioner framfört oro för att systemet inte skall hålla,
att det är feltänkt. Jag kan bara hänvisa dem till en av
världens främsta pensionsexperter, Martin Feldstein
och hans artikel i The Economist den 13 mars, där
han föreslog att Social Security skulle omvandlas på
samma sätt som det svenska pensionssystemet. I våra
huvuddrag tror jag alltså att vi kan vara ganska lugna.
Sedan kan detaljer alltid bli bättre eller sämre.
Vi har en uppgift, och det är att träffa detta pen-
sionsavtal i enighet mellan de fem partierna. Och
enighet tar lång tid, och det är väl egentligen därför
som vi är fördröjda. Men om vi har en uppgift att
komma överens skall den uppgiften också fullföljas.
Den ena sidan av enigheten är att man skall försö-
ka närma sig varandra. Man skall ta hänsyn till den
andra parten och hans eller hennes problem och för-
söka väga för och emot och ibland kunna bortse från
sina egna ståndpunkter.
Den andra sidan av enigheten är att ett avtal alltid
skall hållas. Och om det på något sätt har uppkommit
något tvivelsmål att vi moderater skulle hoppa av en
överenskommelse, så måste ni veta att detta är totalt
fel, eftersom vi då skulle förlora vår själ. För Mode-
raterna, som tror på marknadsekonomi, är avtal något
absolut fundamentalt. Och om man inte kan tro på
avtal kan man inte heller ha marknadsekonomi. Detta
gäller också den offentliga sektorn. Om vi inte kan
hålla fast vid vad vi har lovat håller inte det hela, och
då håller inte vår politik, och då kan vi sluta att vara
politiker.
Men vi skall också alla vara besjälade av uppdra-
get att försöka göra saker och ting bättre. Och jag
sade redan att detaljer kan vara lite felaktiga. Det
betyder naturligtvis att vi skall följa utvecklingen
mycket noggrant och att vi skall fundera på om saker
och ting kan göras bättre. Men då finns det ett villkor,
och det villkoret är att denna förändring måste göras
under konsensus, under enighet, så att vi verkligen
kommer överens. Och i detta sammanhang kan vi inte
använda oss av vanliga majoritetsbeslut om vi har
makten. Därför vill jag försäkra Ronny Olander att
han inte skall vara ängslig över att vi inte kommer att
fullfölja överenskommelsen.
Jag vill avsluta med att säga att tillit och förtroen-
de betyder oerhört mycket för utvecklingen av ett
lands välfärd. Det har nobelpristagaren North visat.
Det har också Landis visat i sin ganska nya bok The
Wealth and Poverty of Nations. Även Axelrod har
visat det med hjälp av dataspel. Han har visat att det
är genom samarbete och tillit som vi får välfärd och
samarbete och inte sammanbrott.
Jag hoppas att vi kommer att klara det sista steget
att överbrygga de stora motsättningarna som ATP-
systemet en gång skapade. Då är jag mycket optimis-
tisk om Sveriges och mina barns och barnbarns fram-
tid. Och optimism är mycket viktig och kanske t.o.m.
en förutsättning för att vi alla skall få det bättre.
Jag tror att även ni i Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet kan vara optimistiska. Jag tror att detta kan leda
till något bättre. Men det betyder naturligtvis att vi
alla måste vara besjälade av att i detta fall faktiskt
komma överens.