Herr talman! Jag har tidigare fört ett resonemang
om att se framtiden an. Ingen i den här kammaren har
tillgång till någon spåkula där man med absolut sä-
kerhet kan säga: Så här kommer framtiden att gestalta
sig. Det var med den ansatsen jag sade att man måste
ha en typ av ödmjukhet inför framtiden utan att på
något sätt låsa sig i olika frågor.
Samtidigt måste jag också konstatera att Sverige
redan i dag har världens äldsta befolkning och mycket
låga födelsetal. Vi har dessbättre en samhällsekonomi
som vi har mycket stor glädje av. Tillväxten kommer
att vara en stor del i det reformerade pensionssystem-
et.
Men frågan som måste ställas är: Vad hade hänt
om vi hade suttit med armarna i kors, om vi hade valt
det i stället? Vad hade hänt om vi bara hade tittat på
och vetat att det här kanske skulle sluta mycket
olyckligt?
Av den anledningen tog vi vårt ansvar. Vi vet att
pensionerna är en viktig del i den generella välfärden.
Av den anledningen har vi lagt ned ett oerhört jobb på
att försöka sanera statens finanser, vilket vi också
tillsammans med andra partier har lyckats med. Vi
tycker nog att vi kan se framtiden an med tillförsikt.
Vi vet att pensionerna är en viktig del i den generella
välfärden. Men det är också så, och det tycker jag att
man bör fundera på: Det hade inte gått att sitta still i
båten - absolut inte.