Herr talman! Jag måste upplysa om att jag inte
sitter i Genomförandegruppen. Men även om jag hade
suttit i den hade jag inte, med tanke på att fem partier
sitter i en intim förhandling och försöker hitta lös-
ningar, kunnat ge en redovisning för kammaren. Så
kan man bara inte göra.
Jag känner också otålighet, men vi får nog göra
det, och så får vi se efterhand vad som kommer fram.
Tiden är viktig, men jag kom att tänka på ett ordspråk
när Marie Engström talade. Det lyder: Vad hjälper det
att galoppera om det går i fel riktning? Jag tycker att
det på något sätt säger att vi faktiskt får låta dem som
sitter i Genomförandegruppen ta den här tiden, så att
de förhoppningsvis kan komma fram till ett så bra
resultat som möjligt.
Vad gäller avgifterna tycker jag ändå att utskottet
markerar detta i sitt betänkande: "Vid en höjning av
den allmänna pensionsavgiften är det utskottets be-
stämda mening att de yrkesaktiva skall kompenseras
för höjningen." Detta försökte jag också säga i mitt
anförande.
Sedan märker jag att vi också kommer in på skat-
tepolitiken. Det finns naturligtvis ett samband. Jag
tror inte att någon kan ta patent på parollen att det
skall löna sig att arbeta, för den tror jag att alla partier
kan ställa upp på. Men samtidigt är det viktigt att
erinra sig att 30 % av hushållens inkomst kommer via
omfördelning i den generella välfärden. Det innebär
att Marie, jag och alla vi andra här i riksdagen som
tjänar 36 000 kr i månaden får betala mer skatt än vad
låg- och medelinkomsttagarna gör, och sedan omför-
delas det så att vi, om vi tycker att alla i Sverige skall
kunna leva ett gott liv, på olika sätt stärker låg- och
medelinkomsttagarna. Detta är nog det finaste jag lärt
mig sedan jag kom hit som riksdagsledamot: ordet
generell välfärd.