Fru talman! Jag har två frågeställningar.
Den första gäller just en tillväxtorienterad, kompe-
tensorienterad arbetsmarknadspolitik. Partikamraten
Hörnlund var ju en exponent för att föra bort den
svenska arbetsmarknadspolitiken från kompetensin-
riktning till volymåtgärder med ALU, ungdomsprak-
tik osv. Vi hade ju rekordartat många åtgärder. Tyvärr
har en hel del av det återkommit under senare år, när
Centern återigen fick inflytande över regeringsarbetet.
I dag är det 35 000 i arbetsmarknadsutbildning, men
det kommer till IT-utbildning. Jag menar att det måste
lyftas väsentligt mer än de sammanlagt 50 000 som
Elving Andersson anger.
Min andra synpunkt är näringslivets finansiella
ansvar. Varför får vi i Vänsterpartiet aldrig stöd för
våra förslag om framtidsfonder och vinstdelning för
att utnyttja produktionsöverskottet för utbildning och
produktivitetshöjning där det skall ske - på jobbet,
innan folk blir arbetslösa? Det kan handla om utbild-
ning, rehabilitering, praktik osv.