Fru talman! När det gäller dessa frågor har nog
Hans Andersson och jag helt skilda ideologiska vär-
deringar. Det som Hans Andersson står för är verkli-
gen att bevara en stel struktur på arbetsmarknaden,
medan vi förordar förändringar som skall ge möjlig-
het till den tillväxt i landet som kan ge nya jobb. Vi
satsar på skattelättnader och på avregleringar på ar-
betsmarknaden - inte på den stela arbetsrätt som nu
råder.
Det här menar vi är alldeles nödvändigt. Det
egendomliga är ju att socialdemokraterna - Hans
Andersson har nog aldrig varit med i den gemenska-
pen - ändå har sagt sig förstå att det är genom sats-
ning på arbeten inom den enskilda sektorn som sys-
selsättningskrisen kan lösas.
Det kan man inte få fram genom att fortsätta med
högskattepolitik, att återreglera arbetsmarknaden, att
med olika åtgärder kväva den tillväxt som är nöd-
vändig för tillkomsten av nya jobb.
Vi kommer inte att mötas här, Hans Andersson
och jag, för vi har helt skilda utgångspunkter. Men jag
är övertygad om att den politik som Hans Andersson
står för, och som är än värre än regeringens politik,
därmed också skulle leda till ännu färre jobb och en
ökad arbetslöshet i landet i den riktning som vi har
sett under de gångna åren.