Fru talman! Det är intressant att följa debatten och
höra de som är besvikna och ledsna. Jag har framtids-
tro. Jag är övertygad om att Sverige är ett land som
åter kan bli bäst i klassen, och det är jag därför att jag
tycker att vi har så många starka sidor. Det syns också
i dag att det går bättre för Sverige.
Det märks på alla utländska företag som väljer att
investera i vårt land. Under de första tre kvartalen
förra året uppgick de utländska direktinvesteringarna
till i storleksordningen 60 miljarder kronor. Det är
klart att man inte investerar i ett land som man inte
tror på.
Det märks på att det är den kunskapsintensiva in-
dustrin som växer och som tar en allt större del av
utrymmet för investeringarna. Ungefär en tredjedel av
näringslivets investeringar görs i den kunskapsinten-
siva industrin.
Det märks på att en bred majoritet av de svenska
företagen vill se sin produktion växa i Sverige.
Det märks också på att en allt större andel - unge-
fär hälften av företagen i Sverige - planerar nyan-
ställningar.
Jag har framtidstro, och det har jag därför att Sve-
rige åter är ett land som med kraft kan hävda sin
självständighet och forma sin egen politik, en rättvis
politik.
Jag erkänner gärna att det inte alltid har varit så.
Som jag ser det startade vi i en mycket svår position
hösten 1994. Vi hade ett antal rekordår bakom oss i
växande statsskuld, i växande arbetslöshet, i växande
budgetunderskott, i antalet konkurser, i fallande sys-
selsättning och i negativ tillväxt.
Det var så vi började. Därför ställde jag dessa två
frågor till företrädarna för Folkpartiet och för Mode-
raterna om perioden 1991-1994, en period som
Hamilton kallade teater. För de allra flesta människor
var detta brutal verklighet.
När jag läser att den moderate partiordföranden är
stolt över den perioden och dessa rekordår, som var
de dystraste år som vi har upplevt, finns det väl an-
ledning för mig att ställa den frågan. Hamilton svara-
de inte på den. Tobisson gav ett svar. Han sade att det
här var bra. Hamilton gled undan. Och jag väntar på
Hamiltons besked. Jag tycker inte att man kan vara
stolt över dessa år.
Vi har jobbat med en dagordning, en vanlig ar-
betsordning, för att vända Sverige och för att få till-
baka en situation där rätten till ett arbete är någonting
som är var mans egendom. Det har varit en lång dag-
ordning. Det har handlat om att få ordning på statsfi-
nanserna, om EU-medlemskapet, om att skapa poli-
tisk stabilitet och komma bort från de blockgränser
som har fört Sverige från att ha varit bäst i klassen
ganska långt ned på välfärdslistan.
Det parti som har ställt upp och brutit blockgrän-
serna, Centerpartiet, har hårt angripits av er på den
borgerliga kanten därför att man i Centerpartiet har
sett det som hela omvärlden och nästan hela svenska
folket har sett, nämligen att om Sverige återigen skall
bli bäst i klassen måste vi komma ur den låsta block-
politiken och söka lösningar som är bredare, stabilare
och mera långsiktiga. För detta hånas Centerpartiet av
moderater och folkpartister. Gå ut på gatorna, res i
Sverige, prata med folk, fråga hur många som helst
om de vill se en blockpolitik, en hård konfrontations-
politik! Det vill bara kärnan och de allra trognaste
ombudsmännen i Moderata samlingspartiet och i
Folkpartiet.
Vi har lyckats med att ta tag i de stora problemen
med inflation och räntor. Vi har skapat resurser för
utbildning. Visserligen är ökningen i arbetsmark-
nadsutbildning inte så stor, men utbildningsvolymen i
vårt land har ökat kraftigt. Det kan väl inte vara så
mycket sämre om en arbetslös får utbildning på en
gymnasieskola, på folkhögskola, på ett universitet
eller en högskola än om man råkar få utbildning på ett
AMU-centrum. Jag har väldigt svårt att se att arbets-
marknadspolitiken begränsas till ett AMU-centrum.
För mig är detta verkligen en stelbent politik.
Vi har jobbat hårt med att göra Östersjön till vårt
område. Förra året var det 100 nya amerikanska före-
tag som investerade i Sverige. Det sammanhänger
med att Sverige har satts på kartan som ett intressant
land att jobba i när det gäller Östersjöområdet.
Vi har jobbat med att förändra politiken för de
små företagarna, och det har vi gjort mycket ihop med
Centern. Det har handlat om arbetsgivaravgifter, om
sjuklöner, om riskkapital, om regelförenklingar, om
ägarbeskattning, om insatser på IT-området och om
exportfrämjande åtgärder. Det har också handlat om
högskolor och universitet i hela landet.
Vi har jobbat med det ekologiskt uthålliga, med
att gå före och ställa om Sverige till ett ekologiska
uthålligt samhälle. Det har handlat om energipoliti-
ken, om bostadspolitiken, om byggpolitiken och om
teknikpolitiken.
Vi har jobbat med lönebildningen tillsammans
med parterna på arbetsmarknaden. Vi kan nu se resul-
tat av dialogen mellan politik och arbetsmarknadens
parter som vi har arbetat med.
Just nu jobbar vi med en för Sverige väldigt viktig
fråga, nämligen att forma en ny regional näringspoli-
tik som inte gör att den tillväxtfas som vi nu är inne i
snabbt klingar av genom att bara några få städer i
Sverige växer. Hela Sverige växer nu. Därmed kan vi
hålla en tillväxttakt under en mycket längre tid utan
att hamna i problem med överhettning och andra
besvärligheter.
Vi har också skapat resurser för välfärdens kärna,
vården omsorgen och utbildningen.
När vi tillträdde fanns det 300 000 människor i
den offentliga sektorn som var anställda med lånade
pengar. Det är visserligen sant att det är 70 000 färre
anställda i dag, men det är 230 000 jobb i den offent-
liga sektorn som i dag är finansierade med egna peng-
ar. Det är en väldig skillnad. 230 000 jobb betalas nu
via en statsbudget går ihop. Det kan jämföras med
300 000 jobb i den offentliga sektorn som finansiera-
des med lånade pengar. Det har blivit en bättre situa-
tion också för dem som jobbar där.
Vi kan se resultat i privat sysselsättning, där det är
plus 70 000 mot förra periodens minus 300 000. Vi
kan se resultat i att antalet konkurser är det lägsta
sedan 1990. Vi kan se resultat i att antalet privata
konkurser är det lägsta sedan 1982, då antalet konkur-
ser började mätas. Vi kan se resultat i att BNP har
vuxit med ungefär 10 % sedan vi tillträdde. Vi kan
också se att fler av de offentliganställda nu kan känna
trygghet därför att lönen betalas av egna pengar.
Framtiden handlar ju väldigt mycket om att se till
att göra det lättare för småföretagen. Vi har gjort en
del, och mycket som är viktigt för de små företagen.
Stabilitet, ordning och reda - allt det där är väldigt
bra. Men det krävs mer. Det krävs förenklingar, och
det krävs satsning på kunskap och kompetens. I den
regionalpolitiska propositionen kommer regeringen
också att föreslå förbättringar när det gäller finansie-
ring av kapital för de små företagen.
ALMI har i dag 4 miljarder i sin lånefond. ALMI
skall jobba mer med kreditgarantier och på det sättet
öka riskvilligt kapital från 4 miljarder till 8 miljarder
- en fördubbling av det riskvilliga lånekapitalet via
lån i ALMI - genom att övergå till mer kreditgaranti-
er och mindre av egna lån.
Vi skall förbättra välfärden, som är så viktig för
oss.
Jag vill avsluta med att säga att för oss socialde-
mokrater kommer de nya jobben genom ett samspel
mellan välfärdspolitiken och tillväxtpolitiken. För oss
är det hela politiken som bestämmer om vi lyckas. Jag
tror att svenska folket vill se en fortsättning på de
gångna fyra årens politik, inte en återgång till rekor-
dåren 1991-1994.