Fru talman! Låt mig först säga om Lars Tobissons
nya beskrivning av perioden 1991-1994 att det blev
fantastiskt först i slutet. Låt säga att man i ett land
hade rea på alla varor med omkring 30 %, vilket Sve-
rige hade, och man samtidigt hade ett underskott på
ungefär 240 miljarder och 300 000 anställda i offent-
lig sektor avlönade med lånade pengar. Om man be-
skriver detta som att man nu var på väg till himmelri-
ket med full fart, kan det vara rätt i den meningen att
underskottet rätt snabbt närmade sig himlen. Men det
var inget himmelrike för dem som var anställda med
lånade pengar. Det kan ju inte Tobisson mena.
För socialdemokratin är sysselsättningen viktig.
Det är också att konstatera, Tobisson, att just när
välfärdssamhället är som starkast, när vi har samklang
mellan starkt välfärdssamhälle och bra tillväxtpolitik,
har vi också världens högsta sysselsättning. Och det
hade Sverige fram till 1990-1991. Sedan har vi gått
igenom ett stålbad. Men jag är övertygad om att vi går
tillbaka till välfärdssamhället med vår politik.