Herr talman! Statsrådet och jag är helt överens om
att varje förälder har såväl vårdnadsansvar som eko-
nomiskt ansvar för sina barn. Moderaterna var också
med på beslutet i riksdagen, dock med ett par klara
reservationer. Vi ansåg att det var nödvändigt att göra
någonting åt kostnaderna som låg mellan 3 och 3,5
miljarder kronor om året och som ständigt var stigan-
de.
Nu visar det sig emellertid tveksamt om vi uppnår
de besparingar som regeringen förutspådde. Jag håller
helt med Sigge Godin om att det är viktigt att det i
fortsättningen görs bättre analyser innan man fattar
den här typen av beslut.
Jag beklagar nu och jag beklagade när beslutet
fattades att vi inte behandlade både de offentligrättsli-
ga och de civilrättsliga frågorna i ett sammanhang.
Det gäller frågor om underhållsbidrag och om um-
gängesrätt. Nu blev allt sönderryckt på något vis.
Vi moderater hade två väsentligt avvikande upp-
fattningar. Det gällde - som Karl-Gösta Svenson
redan tidigare har sagt - till att börja med förbehålls-
beloppets storlek. Vi ville att det skulle vara 48 000
kr i stället för 24 000 kr, vilket blev riksdagens beslut.
Sedan ville vi också att det skulle ske en behovs-
prövning av vårdnadshavarens - boförälderns - in-
komst.
Det är ingen överdrift att säga att beslutet om un-
derhållsstöd har vållat debatt. Statsrådet har också fått
massor av brev till departementet. Det framgår av de
otaliga brev som vi har fått till utskottet. Jag har själv
en tjock bunt med brev i detta ärendet och jag har fått
massor av telefonsamtal, inte minst under den gångna
julhelgen.
Varje gång jag talar med en pappa säger jag att det
är självklart att varje förälder har ekonomiskt ansvar
för sina barn, och alla pappor håller med mig om
detta. Men de har ingen möjlighet att betala för sig.
De säger att de inte ens har till livets nödtorft. Det är
klart att man blir bekymrad när man hör sådana saker.
Kanske - och det skall jag undersöka närmare i de
samtal som jag skall ha - är det så att papporna inte
har begärt anstånd eller också är de helt enkelt väldigt
oroade över att det kan läggas en stor skuld på hög,
även om de får anstånd en tid.
Genom att förbehållsbeloppet är så lågt får lågin-
komsttagarna betala förhållandevis mera än högin-
komsttagarna, eftersom man börjar att räkna procent
på inkomsten redan när det har dragits bort 24 000 kr.
Det hade naturligtvis blivit betydligt bättre med det
förslag som vi moderater - och också Miljöpartiet,
tror jag - lade fram när ärendet behandlades i riksda-
gen.
De flesta håller nog med mig om att man borde ta
hänsyn också till boförälderns inkomst.
Senast i dag har vi i utskottet diskuterat utvärde-
ring och uppföljning över huvud taget. Vi var överens
om att vi inte kan vänta till 1998 på regeringens ut-
värdering, inte minst på grund av att besparingarna
kanske inte blir så stora som man hade trott, och då
sitter vi där med skägget i brevlådan om budgeten inte
håller.
Vi var också överens om att vi gjorde något av en
lapsus när vi inte beslutade att underhållsstödet skulle
beräknas på innevarande års inkomster i stället för
tidigare års. Där har jag tolkat statsrådet så att vi
relativt snart kan få ett förslag. Jag hoppas på ett
förtydligande på den punkten, för det vore väldigt
viktigt.