Herr talman! I svaret till Karl-Gösta Svenson sä-
ger statsrådet att det grundläggande synsättet är att
försörjningen av egna barn skall vara en högt priorite-
rad utgift för föräldrarna, alltså båda föräldrarna. Är
det då inte rimligt att man tar hänsyn till båda föräld-
rarnas förmåga att försörja barnen i stället för att ha,
enligt det beslut som fattades utan Folkpartiets med-
verkan, ett halvt ekonomiskt ansvar? Även om stats-
rådet säger som hon gör förutsätter jag att regeringen
ser över beslutet och försöker göra ändringar som blir
någorlunda rimliga för båda parter.
Herr talman! Jag skulle vilja återvända till riks-
dagsbehandlingen av förslaget. Regeringen uppgav
där att barnens bästa är avgörande för förslaget. En-
ligt föräldrabalken har föräldrarna ett gemensamt
ansvar för barnen. De skall efter förmåga bidra till
barnens försörjning. Riksdagsbeslutet innebar att
varje förälder skall ta ett halvt ekonomiskt ansvar.
Tror statsrådet att det skapar goda förutsättningar för
barnets bästa? Jag tror det nämligen inte. Den ene
känner sig ofta orättvist behandlad och kränkt. Ut-
formningen av underhållsstödet utgår från den taxera-
de inkomsten, vilken kan ligga två år tillbaka i tiden.
Vi har hört här att en arbetslös inte klarar av att betala
det och hamnar i en helt ohållbar situation. Om man
bygger upp en skuld skall också den betalas, med
ränta. Det kan inte skapa goda relationer mellan för-
äldrarna, utan det blir slitningar och negativa förut-
sättningar. Barnen mår dåligt av det.
Jag tycker att det är rimligt att man funderar över
om inte föräldrabalken skall gälla, att föräldrarna efter
förmåga skall ta ett gemensamt ansvar.
Jag skulle vilja fråga om statsrådet tror att en hårt
klämd underhållsbetalare blir mer motiverad av att
varje månad betala in pengar till staten. Rimligen,
tycker vi i Folkpartiet, borde det vara så att man skall
betala till barnet eller den som har ansvaret för barnet.
Nuvarande system förstärker antalet underhållsplikti-
ga som pressas in i statens system. Det är kanske så
att socialdemokratin tycker att det är bra. Jag tycker
att det är dåligt att man gemensamt inte kan lösa frå-
gan så långt det är möjligt.
Vid riksdagsbehandlingen sades att hänsyn till
umgängesresor skall tas i den proposition som rege-
ringen avser att lägga fram i vår. Min fråga är: Blir
det så? Folkpartiet ansåg redan när vi i fjol behandla-
de förslaget att umgängesresorna borde ha varit med
när underhållsstödet beslutades. Nu är min fråga:
Kommer regeringen med ett sådant förslag i vår? Det
kan ändå ge litet tröst för dem som är drabbade.
Herr talman! Gång efter gång har vi från riksdagen
krävt att konsekvensanalyser skall göras på alla rege-
ringens förslag. Trots att utskottet två gånger kallat
till sig tjänstemän från Socialdepartementet har de
inte kunnat förklara hur den stora besparingen verkli-
gen kommer till. I förra veckan räknade Riksförsäk-
ringsverket på det här, och det blir inte en sådan be-
sparing, långt därifrån. Man har vidare misslyckats
med att de underhållsskyldiga skall kunna ta ett an-
svar för sina barn. Att man på det sättet hanterar frå-
gan kallar jag inte för konsekvensanalyser av någon
rang.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att
genomlysa beslutet, och vilka ändringar kan man
tänka sig att regeringen är beredd att göra?