Herr talman! Man måste göra något åt underhålls-
stödet när de pengar som människor har att leva på
varierar så uppåt och nedåt. Det hade varit lättare
under den mer stabila tiden då relativt få människor
fick sina inkomstförhållanden förändrade på samma
sätt som i dag sker. Man kan gå från arbete till arbets-
löshet, till studier och därmed få totalt förändrade
förhållanden. Det är klart att man då måste kunna få
anstånd, men utgångspunkten vid en eventuell för-
ändring måste vara vad man tjänar i dag. Det kan vara
svårt att få in uppgifter, men de som ansöker om an-
stånd borde kunna få sin sak prövad.
Socialbidrag är ingen lösning för dessa föräldrar.
Som vi alla vet måste de då i stort sett - bildligt talat
- klä av sig helt nakna och redogöra för allting. De
måste minska sin bostadsyta, dra ned på allting och
sälja sin eventuella bil som de kanske har för att
hämta barnen. Det innebär en oerhört stor belastning
för den föräldern. Han tappar självförtroendet och har
svårare att komma igen på alla sätt.
Förbehållsbeloppet borde vara större. Det skulle
lösa en hel del av problemen.
Vi anser att återbetalningsskyldighet inte skulle
komma i fråga när man tjänar så litet pengar som en
del pappor gör. Man kan inte ackumulera en skuld
med den låga inkomstnivån. Om man på grund av
tillfällig ekonomisk oförmåga får anstånd kan man
kanske betala igen om några månader.
Vi anser också att man skall ta hänsyn till båda
föräldrarnas inkomst. Den som har hand om barnen
kan faktiskt ha en hög inkomst medan den andre för-
äldern har låg inkomst. När man lever ihop i en familj
slås ju inkomsterna ihop och den ena parten kanske i
stort sett försörjer sig själv. Frågan är också om detta
innebär barnens bästa. Enligt barnkonventionen skall
man ju utgå från barnens bästa. Det kan aldrig vara
fråga om barnens bästa om ena föräldern inte har råd
att träffa dem. Umgängesrätten blir svår att upprätt-
hålla för många som har låga inkomster och som
dessutom kanske bor långt ifrån barnen.
Det är klart att man vill kunna försörja sina barn.
Men man vill faktiskt också kunna försörja sig själv.
Om underhållsskyldigheten för barnen gör att man
måste söka socialbidrag frågar jag mig: Vad är det för
onödig rundgång med pengar?
En hel del pappor har betydligt mindre pengar att
leva av än vad låginkomstpensionärerna har, dvs. de
256 000 pensionärer som bara har folkpensionen eller
en låg ATP som äts upp av pensionstillskottets
minskning. Varför skall ensamstående unga män med
barn ha mindre att leva av än vad man har som pen-
sionär?