Herr talman! Det är inte så att barnet har fått större
tyngd. När föräldrarna blir oense och känner sig
kränkta i sådana här frågor, oavsett om det är mam-
man eller pappan, hamnar barnet i kläm psykologiskt
sett. Så är det. Det har alltså fått en sämre situation.
Jag anser att det här förslaget var orimligt när det
beslutades, och det är orimligt i dag. Ni borde se efter
om ni inte kan hitta några möjligheter att förändra det.
Det låter som att det är enbart pappor i Sveriges
land som inte vill betala för sina barn. Självklart skall
de betala för sina barn efter sin förmåga. Men jag har
i offentliga debatter träffat mammor som också har
underhållsplikt, och de har ofta en ännu värre situa-
tion än många av dessa pappor. De skall också vägas
in i det här. Det handlar om både mammor och pap-
por.
Låt mig, herr talman, säga att jag förstår av det
som statsrådet säger att ni i regeringen inte avser att
göra några förändringar eller ta något ansvar. Ni anser
inte att föräldrarna skall ta ett gemensamt ekonomiskt
ansvar för barnen enligt föräldrabalken. Ni anser
tydligen inte heller att det är bättre att man betalar för
sitt barn, direkt till barnet eller till vårdnadshavaren,
utan att det är bra om man kommer in i statens rullor.
Dessutom skulle jag vilja påpeka att utskottet kal-
lade på departementet och ville ha en förklaring till att
besparingarna inte blev gjorda och att detta gick till så
att människor inte klarar sig. Då fick vi beskedet att
man inte tänkte infinna sig. Är det så statsrådet menar
att det skall gå till i Sveriges riksdag? Är departemen-
tet inte berett att komma hit och ta ansvar för det
förslag som ni har lagt? Ni har ju vilselett inte bara
socialförsäkringsutskottet utan också Sveriges riks-
dag. Beslutet har ju lett helt fel, enligt mitt sätt att se.