Herr talman! Karl-Gösta Svenson redogjorde på
ett bra sätt för den moderata ståndpunkten: Låt män-
niskor behålla mera av sina intjänade pengar, så har
de också råd att betala underhåll. Det skall alltså vara
ett lagom hårt skattetryck, och om det behövs kan det
vara ett högre förbehållsbelopp än de 48 000 kr som
vi föreslog. Det skulle göra att människor klarade att
av egen kraft betala till sina barn, vilket är en alldeles
självklar uppgift. Där är vi helt överens.
Jag vill också gärna säga att vi i utskottet i dag såg
positivt på statsrådets uttalande i den tidigare debatten
med Ulla Hoffmann om att hon skall se över studie-
medelssystemets regler och att bl.a. inkomståret kan
ändras, vilket har visat sig vara ett stort bekymmer
som inte heller vi hade riktigt klart för oss. Man blir
plötsligt arbetslös. Underlaget blir då förra årets in-
komst. Eller så börjar man studera och är utan in-
komst osv.
Den fråga som jag gärna vill ha svar på är när vi
kan förvänta oss att ett sådant förslag kommer. Jag
tror nämligen att det är det bästa vi kan åstadkomma i
nuläget. Att vänta ända till 1998 blir alldeles ogörligt
för de människor som inte ens i dag klarar sin situa-
tion. Anstånd hjälper ju inte, för då samlar de ju sina
skulder på hög så att säga.