Herr talman! Det är inte ett rättvist förslag, därför
att t.ex. socialbidragstagare inte betalar någon skatt.
De som lever på existensminimum klarar heller inte
detta. Det är skillnad om man lever tillsammans, dels
kan man tjäna olika mycket pengar i en familj, men då
jämnar det ut sig, dels är det alltid lättare även om
båda har en låg inkomst - man är ändå två.
Det är inga orimliga summor, säger statsrådet. Ja,
men det är det väl för den som inga pengar har! Om
man inga marginaler har, är varje hundralapp orimlig.
Man har inga marginaler när man tvingas att söka
socialbidrag.
Vi är överens när det gäller ansvaret för barnen.
Men i ansvaret ingår också att vara förälder. Om man
drar detta hårfint, fråntas den ena föräldern möjlighe-
ten att vara förälder. En förälder skall ju inte bara ta
det ekonomiska ansvaret utan skall ju också vara
förälder. Ett skilsmässobarn behöver ju så nödtvunget
den andra föräldern. Jag brukar annars säga att om
varje barn i världen hade en vuxen som älskade dem,
så skulle världen se annorlunda ut. Men visst behöver
barnen båda föräldrarna.
Det räcker inte med ett högt förbehållsstöd, även
om vi föreslår det, för en del ligger under gränsen.
Det är faktiskt barockt att man skall betala efter en
inkomst som man hade för två år sedan om man i dag
har en lägre inkomst. Det är naturligtvis lika barockt
att betala för litet om man har fått en fördubblad in-
komst. Jag tycker att hänsyn måste tas till den inkomst
man har i dag.
När det gäller kärnkraften vill jag till Karl-Gösta
Svenson säga att det är under den tid som vi har haft
ett överskott av energi som arbetslösheten och pro-
blemen har uppstått, så inte har energin hjälpt oss i
det här fallet.