Herr talman! En av fördelarna med att komma sist i debatten är att väldigt mycket klokt redan har sagts. Då får man verkligen anstränga sig för att komma på någonting att tillägga i debatten.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation nr 2, men jag stöder givetvis alla övriga reservationer.
Det här har varit en lång kamp, sade Liselott Hagberg. Då påminner jag om att det lär vara så att droppen ska urholka stenen, och jag känner mig närmast som en läckande vattenkran i den här frågan. Vi har pratat länge, och vi kommer att fortsätta att prata länge om det här.
Kerstin Lundgren säger att avtal ska hållas. Det ska de, tills man sluter ett nytt avtal. Då har oppositionen möjligheter att försöka få fram det nya avtalet, och det är det vi gör i dag.
Jag tänker hålla mig till endast begravningsavgifterna. Lars-Ivar Ericson talade om att det var en blygsam avgift. Jag delar inte den uppfattningen, av det enkla skälet att denna blygsamma avgift varierar synnerligen, från 9 öre här i storstadsområdet till över en krona i glesbygderna. Detta läggs då på kommunalskatten. Försök att komma hem till kommunstyrelsen med förslag om att man ska höja kommunalskatten med en krona! Då får ni se vilket liv det blir, för det handlar inte om några blygsamheter. Det gäller alltså personer som icke är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är den rena begravningsavgiften. Den är vi nämligen skyldiga att betala allihop, oavsett om vi kommer att utnyttja någon kyrkogård eller inte.
Det finns en bristande rimlighet i detta. Man kan då säga: Ja, men det är en solidarisk fråga. Men då borde man väl rent solidariskt betala samma begravningsavgift över hela Sverige. Då skulle genomsnittssumman bli 23 öre, och detta skulle då kunna administreras av staten som då skulle leverera in det till Svenska kyrkan eller till den som nu ombesörjer begravningen.
Det är inte bara Svenska kyrkan som sköter begravningarna. Den mosaiska församlingen får varje år summor av dessa medel. Jag har inte lyckats få fram vilka summor det är, men den får i alla fall medel översända till sig. Det finns andra som vill arrangera och sköta begravningarna, och då tycker jag att de ska få göra det. Enligt det avtal som finns ska kyrkan överföra medel, och det gör man åtminstone när det gäller den mosaiska församlingen. De övriga har jag inte fått fram någonting om.
Det finns ytterligare en fråga som jag skulle vilja lägga till. Vi säger att det är Svenska kyrkan som får pengarna. Helt nyligen har man börjat diskutera inom Svenska kyrkan att bilda bolag, bland annat för begravningsverksamheten. Då skaffar sig Svenska kyrkan en underleverantör. Jag tycker att man då har börjat röra sig mot de områden som handlar om att endera ska vi ta bort Svenska kyrkans begravningsmonopol eller ska vi försöka kommunalisera eller ordna det på något annat sätt.
Det finns andra grupper här i samhället som har en helt annan inställning till döden och begravningen och hanteringen av kvarlevorna. Den islamiska föreningen i Malmö har till exempel högljutt haft synpunkter på just begravningsavgifter och begravningshanteringen. Den hinduiska föreningen eller svensk-indiska föreningen saknar på de flesta håll i landet en möjlighet att genomföra sina begravningsritualer som består i att man efter kremeringen sprider askan i ett vatten som leder till havet. Jag tycker inte att det finns skäl för dem att behöva betala in pengar till Svenska kyrkans kyrkogårdar.
Vi har ytterligare en ganska stor grupp människor. De som inte tillhör något samfund alls har redan nämnts, men det finns en stor grupp människor som arbetar och lever i Sverige, som betalar avgifterna här i Sverige för att sedan på sin ålders höst komma hem till sitt eget hemland och begravas där. Då får dödsboet vara med och betala en gång till eftersom det inte har skett några transfereringar av begravningspengar till Norge eller Finland, till exempel.
Det finns mängder av oklarheter här. Det är därför som jag skulle vilja att vi fick en möjlighet att börja titta på det här och då låta andra grupper komma till tals. Det handlar om olika religiösa grupperingar men också om människor med en helt sekulariserad syn på tillvaron.
Men det har, som det är sagt, varit ett förenklat förfaringssätt när det gäller de här motionerna. Det lär det bli nästa år också, misstänker jag, men vi kommer att fortsätta med de här kraven och önskemålen tills vi åtminstone får fram en utredning som ser över problematiken i dess helhet. Hittills är det ett avtal som gäller mellan staten och Svenska kyrkan. Alla övriga parter är utelämnade.