Herr talman! Det här har varit en urintressant debatt om kyrkan och staten. Det är en fråga som engagerar inte bara oss riksdagsledamöter utan lika mycket på den andra sidan alla dem som är engagerade i kyrkliga sammanhang.
Jag har ett par funderingar när det gäller kritiken mot Folkpartiet att vi är beredda att redan nu ompröva den överenskommelse som har slutits. Jag tycker personligen inte att det faktum att det tog 50 år att hitta en lösning och kompromiss för detta är ett argument för att det ska ta lika lång tid att ompröva överenskommelsen. Om det hade varit ett vanligt avtal hade man haft en klausul om när man anser att avtalet ska omprövas. Den vanliga klausulen brukar vara omkring tre år. Med tanke på hur lång tid det tar att diskutera de här sakerna är det nog ganska bra att ha framförhållning.
Nils Fredrik Aurelius nämnde omprövningen 2009, om fem år alltså. Då handlar det om den kyrkoantikvariska ersättningen. Det är inte hela överenskommelsen som ska prövas då.
Jag vill också ta upp det som Helene Petersson sade. Om man inte vill finnas på en kyrklig begravningsplats, som i allra flesta fall, så kan man få askan spridd efter tillstånd från länsstyrelsen. Om man inte tillhör den svenska kyrkan eller något samfund, om man är icke-religiös och ändå vill ha en jordbegravning, en plats för de anhöriga att gå till, måste man lösa det enligt de linjer som Folkpartiet har skisserat i sin reservation.
Jag skulle vilja höra hur Helene Petersson ser på den möjlighet som jag vet finns i till exempel Frankrike. Där har jag en släkting som har förklarat att hennes urna ska placeras i en olivlund eller vingård. Kan vi tänka oss att man i Sverige också får placera resterna av avlidna i icke vigd jord? Det tycker jag vore en väldigt intressant möjlighet för dem som inte känner att de vill ha en religiös begravning av något slag.
När det gäller frågan om inträde i och utträde ur Svenska kyrkan talade Nils Fredrik Aurelius om dopet som nu helt riktigt är det enda medlemsgrundande. Det är ganska knepigt att säga hur man ska utträda och, som jag har gjort, gå in i kyrkan igen. Då får man kanske döpas en gång till. Det är också en sak som jag tycker är ganska knepig att lösa.
Jag hade en direkt fråga till Helene Petersson om möjligheterna att få sin kvarleva placerad i icke-vigd jord som man tydligen har i andra länder.