Herr talman! Mats Einarsson väljer att betrakta Romersk-katolska kyrkan som en förening vilken som helst. Det är inte vad vi har gjort här i riksdagen tidigare. Det är därför som lagstiftningen gäller och också därför som vi gör markeringen i vårt betänkande. Vi markerar att den ser sig som vilande på en annan grund. Det gäller det som Nils Fredrik Aurelius också berörde om den egna självsynen i frågan. Det är en respekt som vi måste ha för det synsättet.
Det finns inget skäl, annat än möjligen ett principiellt vänsterskäl, att på något sätt ändra i detta förhållande utifrån att det har gått några år och att man har haft problem under övergången. Det är klart att varje övergång, hur liten gångbron än är, kan innebära bekymmer. Det viktiga är den tydliga signal som finns i det här fallet att man är beredd att rätta till det. Man jobbar intensivt för att förbättra situationen för dem som är verksamma i Romersk-katolska kyrkan och som är föremål för uppbördshjälp. Det är en viktig signal. Men det är bra och nödvändigt att man fortsätter att söka komma till rätta med det.
Vi har också frågan om lagstiftningen. Lagen om Svenska kyrkan var en förutsättning för uppgörelsen. Det var en grund för att kunna skilja kyrkan från staten. Det är en grund som vilar på mångårig historia och inte existerar i ett vakuum, som Vänstern eller kommunisterna väljer att se det.