Fru talman! Jag tror aldrig att jag har hört en borgerlig skolpolitiker tala sig så varm för skolforskning som Betty gjorde i dag. Vi har lyft fram den här frågan gång på gång ända sedan ni vann valet 2006, att vi behöver stärka skolforskningen. Och vi har aldrig mött någon sådan entusiasm över det som Betty nu visar.
Jag är väldigt glad över denna entusiasm, för det visar på att det yrkande som vi lade fram har fallit i god jordmån, och vi är glada över att det finns en samstämmighet.
Jag tycker därför inte att det här stämmer riktigt. Vi har lyft upp skolforskningen gång på gång, men då har vi talat mer för döva öron.
Nu skulle jag också vilja fokusera på en annan punkt som Betty inte nämnde så mycket om i sitt anförande. Det gäller de yngre forskarna och de yngre forskarnas situation. Här finns det en tydlig skillnad mellan socialdemokratisk och borgerlig skolpolitik eller forskningspolitik.
Nu säger vi att vi måste sätta ned fötterna. Vi måste ta skarpa beslut som gör att vi förbättrar situationen för doktorander. När vi säger det får vi inte det stöd som vi fick när det gäller skolforskning, utan ni vill fortsätta att ha en låt-gå-mentalitet: Det kanske löser sig, men vi tar inga beslut.
Därför säger vi: Nu måste vi få en situation där man bara får gå på utbildningsbidrag i ett år. Vi måste se till att lärosäten och externa finansiärer utarbetar en överenskommelse om hur stipendiesituationen ska hanteras och att det övergår mer i regelrätta anställningsformer.
Det yrkandet har vi lagt fram. Tyvärr säger ni nej. Det visar att det finns en stor skillnad mellan borgerlig och socialdemokratisk forskningspolitik.