Fru talman! Visst handlar politik mycket om att vilja, men det handlar också om att hålla sig till de ramar och restriktioner som faktiskt finns. Jag tänkte på det när även Jabar Amin lyfte upp det här med de oförbrukade forskningsresurserna ute på lärosätena. Men det är inga tillgängliga medel utan anslag som har getts för att man ska få forskning för dem. Dessa medel är inte tillgängliga för den typ av lösningar som Thomas Strand proklamerar.
När jag talade om att Lunds universitet hade räknat fram att det här skulle kosta 60 miljoner är det inte sådana pengar de tar, utan det är pengar som lärosätet har kvar, ett överskott som myndighetskapital. Vi får hålla oss till de regler och strikta delar som finns.
Varför jag ändå säger att det finns en oro och att man måste ha lite bättre konsekvensunderlag för att göra en sådan här drastisk reform är att när nu till exempel Chalmers har sagt att man ska förbjuda sina stipendier innebär det att man stryper denna möjlighet för många som kanske kommer från andra länder, kanske från utvecklingsländer, och som har behov av att få en ny miljö att verka i och få den internationella erfarenheten. Många av dem har nämligen bara stipendiepengar med sig från sitt hemland. Det här kan få ganska drastiska effekter, för det innebär också att de har svårare att verka på hemmaplan, och det försvårar möjligheten till utveckling.
Därför är inte verkligheten så svart och vit som vi gärna skulle vilja se den, utan det handlar om att vi ska fatta beslut på goda grunder. Det regeringen har sagt är att vi har för avsikt att återkomma i frågan när den forskningspolitiska propositionen kommer hösten 2012.