Fru talman! Det som Betty började med att säga, att vi inte har satsat på utbildningsvetenskaplig forskning före 2006, är inte sant. Jag satt med i LUK 97, som utredde lärarutbildningen, som resulterade i en proposition 2001. Det var då som den socialdemokratiska regeringen började med Utbildningsvetenskapliga kommittén vid Vetenskapsrådet och förde in pengar till utbildningsvetenskaplig forskning. Det har alltså funnits före 2006. Jag vill bara göra en korrigering på den punkten. Jag vill nog påstå att vi socialdemokrater har varit väldigt medvetna om att vi måste satsa på skolforskning.
Vi har gång på gång tjatat om detta. Nu har ni till och med gått med på våra yrkanden, och det är jag glad över.
Sedan är det väldigt bra att lärosäten reagerar och tar bort utbildningsbidragen och ser till att doktorander får en bättre situation. Det är jättebra. Dock är det så att det fortfarande finns de som går på utbildningsbidrag, de som går på stipendier, de som är skuggdoktorander. Det är inte perfekt överallt.
Därför menar vi att vi måste våga fatta ett beslut. Det här är något som SFS vill ha. I går var jag på ett mingel med SULF, och de presenterade sitt forskningspolitiska program. Där säger de också att doktorander måste få anställning och trygghet.
Det här ropet kommer från flera håll. Det sker mycket, och vi vet att forskningen har fått mycket medel. Vi vet till och med att det finns överskott i forskningsmedlen, och därför kan detta inte vara något större problem - om man vill.
Jag tänker på Olof Palme och hans ord: Politik är att vilja. Det är precis det det handlar om. Politik är att vilja. Vill man dra åt tumskruvarna och tydligt säga att nu får det vara slut, och nu måste vi ha en anställningssituation för doktorander så kan man få det.